Livets Lilla Goda

Känsliga läsare varnas då inlägget handlar om lite kvinnliga problem!

Igår ringde jag min barnmorska för att dubbelkolla om det  verkligen var normalt att blöda som jag gör.
Jag satte in spiralen den 13 oktober och jag har verkligen blött VARJE dag sedan dess.
Förutom då när jag ska ha min mens, då har det varit som en öppen kran.

Jag har iaf en fantastisk barnmorska för hon ringde upp mig så vi kunde prata lite.Och hon sa ju det där som alla alltid säger: Allt är som det ska vara!

Min BM trodde att mina blödningar vid mens berodde på att det faktiskt inte är mer än 5 månaders sedan Viktor föddes, och att kroppen inte har hunnit återhämta sig på den fronten än.

Men vi bestämde också att skulle fortsätta föra kalender över hur mkt jag blöder varje dag, och sen skulle vi höras av i slutet på januari för att besluta då om vi ska plocka ut spiralen eller inte. Men min BM menade på att det tar mellan 3-6 månader för kroppen att anpassa sig efter den här hormonspiralen, och om jag kunde härda ut så skulle det alldeles säkert snart bli bättre!

jaja, vi ger det en chans!

Det är inget konstigt alls! (al a Marlena-sketchen på melodifestivalen)

Imorse var jag då äntligen hos min barnmorska igen, denna gången för att få hormonspiralen insatt.

Och jag ljuger inte, men det kändes absolut INGENTING. Jag blev helt chockad. Jag trodde åtminstone det skulle strama till lite. För dom säger ju att det känns mer när man tar ut den än när man sätter in den. Men nope.

skönt.

däremot har jag ju haft djävulsk ont hela för och eftermiddagen. Menssmärta/molvärk.

Ja då får vi se hur hormonspiralen och jag fungerar tillsammans. Man kan ju hoppas att man blir blödningsfri med en gång, fast det är kanske till att ta ut segern i förskott. Men det blir säkert bra.

5 år håller den, så den måste bytas ut igen den 13 oktober 2016! det är ju ett tag tills dess.

Som min BM sa, skönt att slippa tänka på preventivmedel nu framöver, och dessutom slippa bli oönskat gravid som vuxen och göra abort!

för jag känner mig nöjd nu.... Med våra två guldkorn!
Fast en Alma och en Oscar hade ju varit trevligt ;) HAHA NEJ jag skojade verkligen bara. Man kan inte skaffa barn bara för att man har fina namn på lager. Får väl skaffa två guldfiskar och döpa dom till det ;)

I eftermiddag, om jag mår okej så hade jag tänkt gå igenom Viktors kläder- IGEN!
Dags att sortera ut alla 62 kläderna, för dom sitter som åla-skinn på honom.

Så är det någon av er som läser här som är i behov av kläder till en pojke i strl 56-68 så hojta... så kan jag maila bilder till er på det ni önskar. Säljes billigt!



Som sagt det finns pyjamaser, byxor, bodies, tröjor, strumpor, bodysuites.....

Idag kl 0830 var jag äntligen på min efterkontroll.
Men det var inga konstigheter.

Mitt järnvärde var uppe på 133 igen, så jag har ju återhämtat mig helt efter blodförlusten. Och det känns verkligen toppenbra.
Mitt blodtryck var 110/70 så det var exemplariskt det också.

Jag beslutade mig för att köra på hormonspiralen som nytt preventivmedel, detta efter att ha diskuterat alla för och nackdelar med diverse preventivmedel.

Känns bra!

Nu har jag äntligen kommit loss och bokat tid för efterkontroll.
Den 19 september kl 0830 fick jag en tid.

Curakliniken har alltid så mkt att göra, därför dröjer det ytterligare en månad innan jag ska dit.
Min BM jobbar inte heltid, så hon är ledig varje onsdag.

Jag mår dock hur bra som helst och oroar mig inte för att saker och ting inte skall vara som det ska.
Men det ska ju göras! men jag känner ingen stress över att behöva vänta en månad till.

Igår kl 16 ringde jag till prenatal för att boka in tid för överburenhetskontrollen 42+0.
När jag ringde så sa jag det att jag var orolig och inte känt liten särskilt mkt idag, vilket var sant. Mycket lugn kille igår.

Och eftersom dom hade lungt på prenatal igår förmiddags/kväll så tyckte dom att vi kunde komma in för ctg-kontroll med en gång.

Svärmor kom och hämtade Freja och sedan åkte vi in.
kl 1730 var vi inne på ett rum och ctgn kopplades på. Låg kopplad till den i 45 minuter, och under dessa minuter så mättes det 3 värkar som maxade 100 på ctgn och höll i sig 15-20 sekunder.

Vid 1830 kom det in en barnmorska som var supertrevlig! Hon gjorde en vaginal undersökning och konstaterade att jag var öppen 2 cm och att livmodertappen var helt utplånad. Hon gav mig en hinnsvepning och beordrade oss att åka hem och att sex 11 gång i rad... eller iaf en ;) haha

Innan vi fick åka hem igen så fick vi en tid för överburenhetskontrollen kl 12 idag.
Anledningen till att detta inte gjordes igår var för att det endast finns en läkare på kvällarna, och oftast är denne upptagen med akuta saker, och för att vi skulle slippa vänta i onödan så menade dom på att det var bättre att vi kom imorgon på bokad tid.

Så idag blir det ultraljud, mättning av fostervatten, beräkning av vikt och ställningstagande om en eventuell igångsättning.

Mensvärk/molvärk och konstant tryck nedåt har varit ett faktum sedan igår efter hinnsvepningen barnmorskan gav mig. Fast sanningen är den, att denna gången gjorde det faktiskt inte ont, det gjorde det när jag fick det när jag väntade Freja.

Vet ni vad barnmorskan sa när hon gjorde den vaginala undersökningen? "Åh va bra, huvudet står jättelångt ner, jag kan känna hans hår! (!!!!!!)"

Hans hår.... tänk att han är SÅ nära och ändå så långt ifrån.

Jag hoppas det blir igångsättning idag.. jag är REDO!

Den 29 juni känns som en bra dag att födas på!
Kom igen nu Viktor samarbeta med oss!

Ja då var sista mötet med min barnmorska avklarad.
Dock blev det ingen hinnsvepning då hon var ensam barnmorska på plats och det förelåg en risk att mitt vatten skulle gå, och då hann hon inte med de andra patienterna som var bokade efter mig.

Jaja!

Vikten - 0,5 kg WOOOHOOO!!
SF-mått: 37 cm
Hjärtslag: 140-145/minut
Blodtryck: 110/75
HB-värde: 133
Urin: O/A

Allt såg som sagt väldigt bra ut, han ligger med huvudet lika långt ner nu som senast.
Jag tog upp det här med domningarna i benen och barnmorskan bekräftade det jag själv trott att det är lillkillens huvudet som trycker mot nerverna, man upplever detta mer eller mindre, jag upplever det tydligen mer.

Om lillkillen är kvar nästa onsdag så ska jag ringa till förlossningen för att boka in en tid för överburenhet!
Så ja.... give or take en vecka till sen är han här lillebror!

Har precis ätit lunch och dricker nu kaffe och äter kanelbulle med min man innan han ska bege sig till jobb.
All mat inför morgondagens midsommarfirande är klart.

Men jag är sådär pepp på att fira midsommar... menmen, vi får väl se om han behagar att komma nån gång!

Mensvärk i ryggen och tryck ner, samma gamla vanliga, ser dock inte det som något tecken längre!

Vi hörs! Ha en bra torsdag.

Godmorgon kära vänner!

då var det torsdagen den 23 juni 2011 och lillebror han vägrar fortfarande att komma ut.
+9 dagar idag. Det trodde jag då aldrig.

Idag kl 1030 ska jag till barnmorskan! Och sist jag var där så lovade min barnmorska mig en hinnsvepning om jag dök upp idag. Det är med lite skräckblandad förtjusning jag går det öde till mötes.

Fick nämligen en hinnsvepning när jag var inne första gången på BB när jag väntade Freja. Då var det en barnmorska som svepte hinnorna, men då hade jag haft värkar i 10 timmar, och var endast öppen 2 cm. Så hon gjorde det för att påskynda resultatet (vilket det inte gjorde... då det tog ytterligare 18 timmar innan Freja var ute).

Men jag minns att det gjorde ont som FAN!

Jag berättade detta för min barnmorska, och hon sa det att hon är betydligt mer varsam är barnmorskorna inne på förlossningen. Så det är klart att jag ska göra en hinnsvepning idag.

För er som inte vet vad en hinnsvepning är så är det en åtgärd man kan vidta för att separera hinnorna från livmoderhalsen. Man irriterar området där genom att dra runt fingrarna hela varvet. Detta ska inte förväxlas med hinnsprängning som innebär att man tar håll på hinnorna, dvs man får vattnet att gå.

Ska även ta upp allt det här med värkar som klingat av, ljumskarna som domnat och det enorma trycket som uppstått VARJE kväll vid 2130 tiden i fyra dagar.

Ska bli intressant med den vaginala undersökningen, se om allt förarbete jag har utövat nu i över en vecka har gjort någon nytta.

Jag lovar att återkomma när vi kommit hem från barnmorskan. dvs om det inte tar fart och det blir förlossningen med en gång ;)

Ha en bra dag!

Har varit hos barnmorskan igen!
Förhoppningsvis för sista gången!

Allting såg okej ut, inget att anmärka på. Mitt blodtryck var dock högre nu än vad det brukar vara.
110/80 (har legat på 100/70 innan), det var ett gott tecken sa barnmorskan, det innebär att det är något på gång.

Hon hade även svårt att hitta hans hjärta först. Men till sist, enda nere vid blygdbenet hittade hon det. Vilket innebär att han ligger ännu längre ner nu än i fredags. Då har ju den borrande känslan mot blygdbenet flera kvällar i rad gett resultat.

På bussen påväg hem så började jag må jätteilla och fick en del sammandragningar, samt att jag fick en känsla som liknade de drag över magen man får när man har magkatarr.

Frågade Freja när lillebror skulle komma och hon svarade: han måste stanna en liten stund... efter natten.. imorgon!

Så då kör vi på det tycker jag!

Sen vi kom hem har vi avverkar en hick-sejour på 40 minuter från lillkillen, en massa sammandragningar och så har vi fyllt på energiförrådet med en sen lunch/tidig middag. Måste ju ha mat i magen om något drar igång.

Min mage har bubbat och tömt sig ett par gånger sen imorse (ursäkta detaljerna), och det kan ju vara ett tecken på att det är på gång. Illamåendet likaså....

Nu ska jag gå igenom kyl, frys och skafferi för att sedan skriva en veckomatsedel och inköpslista, så mannen kan åka och handla efter jobb. Vi har INGENTING hemma. Det ekar så gott som överallt..... inget roligt utgångsläge om lillebror bestämmer sig för att komma.

Men efter att mannen handlat, kommit hem, ätit och landat så är lillebror hjärtligt välkommen ut till den stora världen.

Jag lovar att hålla er uppdaterade, men ni hade väl inte trott nåt annat.

Idag kl 11 hade jag en date med min barnmorska!
Dottern följde med idag, och hon var så nyfiken på att få lyssna på lillebrors hjärta.

Allting såg bra ut.
+ 14 kg sen inskrivningen
Blodtrycket 110/70
Urin ua
SF-mått 36 cm (samma som för två veckor sedan)
Kollade inte järnvärdet
Hjärtslagen låg på 145/minut

Han är fortfarande fixerad, och ligger VÄLDIGT långt ner, så barnmorskan sa det att jag verkar förlossningsredo, så jag tänker föda barn i helgen ;)

Nu ska jag och dottern lägga oss i soffan och kolla på Toy story för ovanlighetens skull och bara njuta och invänta helgen och lillebrors ankomst ;)

Trevlig helg!

ÅH vad glad jag är! Nyss hemkommen från barnmorskan.

Lillkillen är nu fixerad, och det är säkerligen därför som mina foglossningar blivit mildare, han stabiliserar bäckenet från insidan. Kanske är det så att hallonbladsteet har bidragit till mer sammandragningar och därigenom också pressat lillkillen neråt och på plats.

Mitt hb låg på 129 nu, så det känns skönt.
Blodtrycker 110/70, exemplariskt
urin u/a, ♥-slagen på 139-143
vikten: + 17 kg.... men det beror mest på att jag senaste veckan börjat samla på mig vatten! Mår faktiskt riktigt bra för stunden!

Ett par av mina vänner har tippat att han ska komma idag, vilket hade varit roligt då dottern var beräknad till den 27 maj, men kom inte ut förens den 3 juni.

Nu är nästan allt klart här hemma. Ska bara se klart days of our lives, sen ska jag upp på lillkillens rum och riva bort pappen från golvet, min pappa målade klart rummet igår. Sen ska jag möblera där och fixa färdigt. Sen är lillkillen välkommen <3

Har dock drömt flertalet gånger att värkarna ska börja kl 1500 och att han ska vara född redan kl 1715, en snabb förlossning. Så vi får väl se! hihi

Idag kl 0830 hade jag en date med min barnmorska.

Och till min stora förvåning så var det inte mycket av mina orosmoment som stämde.

Högt blodtryck och havandeskapsförgiftning? Nope, blodtrycket låg på 100/75!
Att anledningen till smärtan var fixering i kombination med forlossningarna? Nope... foglossningarna visst, men fixerad är han då inte. La sig tom på tvären vid ett tillfälle när Jenny undersökte mig.

Järnvärdet hade gått upp från 110 till 126, det kändes ju toppen!
SF-måttet visade på 34 cm och vågen visar nu +14 kg sedan inskrivningen, det känns okej. Beror nog mycket på att jag inte kan röra mig så obehindrat som jag vill. Och så börjar man närma sig slutet och då kommer vätskeansamlingarna.

Min bm menade på att som omföderska har jag mer plats i magen än första gången, detta gör att lillkillen har en mindre simhall att röra sig i. Och det är inte vanligt att omföderskor får fixerade barn, först när vattnet går tränger barnen ner.... så jag blev beordrad att sätta mig ner och ringa förlossningen om vattnet går. Risken för att navelsträngen ska komma i kläm är ganska stor iom att han inte är fixerad.

Fosterrörelserna var OK, hon behövde inte ens fråga om det, för han var inte still en sekund under vårt möte. När hon skulle lyssna på hans hjärta fick jag tom lägga mig på sidan för att han skulle lugna ner sig lite. Galna unge!

Ska dit igen den 27 maj, får se vad mina värden visar då och om han gått från rörlig till ruckbar eller fixerad. Jenny trodde att det kunde bli bättre om han fixerade sig och då hjälpte mitt bäcken att stabilisera sig. Men som hon sa, det är väldigt stor risk att han inte fixerar sig alls....

Dagens inte helt otippade råd var: alvedon, varma bad och VILA!

Efter mitt besök hos Jenny lyxade jag till det och gick in om coop som ligger vägg i vägg med curakliniken och köpte nybakade bullar, gott pålägg och godis (ja jag vet dåligt... men shit va sugen på surt godis jag har varit nu i en vecka). Väl hemma bryggde jag kaffe, mumsade bullar och njöt av lugnet, för att sedan gå och sova två timmar <3

Fy bubblan vad ont man kan ha!

Mannen tittade strängt på mig när han gick till jobbet imorse med orden: O så gör du INGENTING idag, hör du det! du bara vilar och tar det lugnt!

Han är ju världens finaste! <3 Han tömde diskmaskinen imorse, satte in disken som stod i vasken, hängde upp tvätten och körde igång en maskin till, allt innan han gick till jobb. Igår plockade han undan här, dammsuga och skurade köket, samt städade av hela badrummet på nedanvåningen.

Han är verkligen en klippa min man *älskar*

Igår pratade jag då med min barnmorska och hon lugnade mig, men beordrade mig vila, helst skulle jag förbli sängliggande, men det är inte så lätt när man är hemma med en sjuk 3 åring som är hyperaktiv ;)

Min bm trodde också att det kunde vara en kombination av fixeringen och foglossningarna som ställer till det, och att alla krypningar, smärta och molande värk är nerverna som spökar när dom kommer i kläm.

Hon kunde inte ta emot mig igår då hon hade fullt och idag har hon ledigt. Däremot så flyttade vi min fredagstid kl 1030 till imorgon, torsdag, kl 0830.

Jag har dock huvudvärk utöver de andra obehagen. Och plötsligt börjar ju skräckhjärnan överanalysera och tänka havandeskapsförgiftning. Men jag får hålla mig still tills imorgon. Och inte oroa mig förmyckt.

Min BM sa dock till mig att genast kontakta förlossningen om något skulle ändras, typ blödningar, vattenavgång eller om lillkillen slutar röra sig.

Fast lillkillen verkar inte påverkad av det, för han sparkar och buffar som bara den.. HELA tiden i princip!

Så nu idag ska jag göra ingenting.... *harklar mig* Önska mig lycka till!

Jag kan inte riktigt förstå att tisdagen den 26 april äntligen är här.
Jag har längtat efter denna dagen sedan mitten av januari då vår lilla bebis inte alls ville samarbeta.

Men nu är det bara mindre än 5 timmar kvar tills jag ligger där på britsen med ultraljudsscannern på magen. :)
Tills vi får se vår älskade lilla bebis, och förhoppningsvis en samarbetsvillig bebis som vill berätta för hos vem h*n är.

Vi tror ju på en flicka, men det ska bli så skönt att få det bekräftat eller motbevisat.

Det ska bli så härligt, så förlösande!
Nu är det liksom snart dags..... vecka 33+0 idag, går in i vecka 34 imorgon. Och då vet vi om det är en flicka eller pojke.

Imorgon ska jag även åka till Ullared med min vän Amy! Ska bli superkul, hoppas bara att mina fogar vill samarbeta med mig. Tur att det finns stolar och fik där så jag kan gå och vila lite imellanåt!

Jag vill bara gå och lägga mig och sova så klockan ska bli 12 så mannen kommer hem, vi lunchar och sen iväg mot cura kliniken!

Åh jag är som ett barn på julafton idag!!!!

Idag klockan 0800 skulle jag infinna mig på Curakliniken för att genomgå glukosbelastningstestet.
Något jag fasat för enda sedan jag väntade dottern. Skillnaden då och nu var att denna gången fick jag blanda i citron i sockerlösningen. Min RÄDDNING!

Klunkade det utan problem, med citronen i smakade det som en hemmagjord lemonad! Perfekt och gott. Däremot så visste jag vad som väntade mig..... illamående och huvudvärk!
Jodå, 20 minuter efter att jag druckit det så kom det som ett brev på posten. Usch usch usch!

Mår fortfarande illa och har huvudvärk, men det var iaf bra att värdena var bra!

Bebisens hjärtslag låg på 140-145
HB-värdet 110 (något lågt nu så det är dags för niferexen)
Blodtrycket 110/75
Vikt + 10 kg
SF-måttet 29 cm
B-glukos 6,7
Urin U/A
Fosterrörelserna OK

Nästa gång jag ska till min barnmorska är inte förens den 13 maj, det är långt mellan gångerna när man är omföderska! Iofs ganska okej då man är lugnare nu, man slipper gå på föräldrakurs, springa dit stup i kvarten, man får möjlighet att vila på ett annat sätt.

Underbart!

Ja när jag kom hem från cura så åt jag lite brunch och sen gick jag och la mig  soffan! Glömde sätta klockan så jag sov mellan 1140-1445. Galet... tur jag vaknade av mig själv då. Dottern skulle ju hämtas på dagis kl 15!

Nu ska jag bara ta det lugnt resten av helgen!

Ha en skön helg allesammans

Igår var det då dags för BM-träff. Passerat vecka 25 så nu var det dags att börja mätta lilla magen!

Allting var bra, bra bra!
Blodtrycket är suveränt på 110/70
Vikt: +6 kg
HB-värdet: 128, fortfarande högt så jag slipper än den förbannade Niferexen! Tvångsäter broccoli på jobb trots att jag inte gillar det. Äter hellre det och våndas i 2 min än tvingas äta Niferexen. den slog ut min mage fullständigt när jag väntade dottern.
Urin: U/A, däremot lite koncentrerat, vilket bara var ett tecken på att jag druckit för lite ;)
Hjärtslagen låg på 145-150
SF-måttet: 25 cm


Min barnmorska gjorde en intressant vändning igår. Blev glad men samtidigt chockad då hon tidigare varit väldigt tydlig med sina åsikter. Jag och Johan tog upp det här med amningen då vi var där på inskrivningen och då slog hon nästan bakut när hon hörde hur vi resonerade. Men igår frågade hon vänligt: Hur var det nu med dig och amningen? Ville du amma?

Jag svarade: Jag vet fortfarande inte! Jag är kluven. Det funkade ju inte alls med Freja. Men då var man förstagångsmamma, hade förvrängd uppfattning, man var nervös, gjorde det nog svårare än vad det är....

BM: Ja du vet ju nu att ditt barn inte dör om du inte ammar, det har du ju ett levande bevis på. Men om du vill så skriver jag in i din journal att du inte vill amma så att dom inte börjar tjafsa med dig på BB/Patienthotellet. du ska inte behöva ta en sådan diskussion också efter din kämpiga graviditet!

Det var väldigt omtänksamt av henne.
Men som sagt jag vet inte än.....
Amning är ju det naturliga, det är billigt, det finns med hela tiden..... men jag vet också hur krångligt det var med Freja.... Men sen samtidigt så kanske det blir helt annorlunda denna gången. Det är ju ingen som vet!

Man kan ju ge det en chans, och om det inte funkar utifrån hur vi vill ha det är hemma så vet jag ju vad lösningen är! Man kan ju mysamma och komplettera med ersättning vid natten så ungen sover ordentligt tex.

Alla familjer hittar ju sin lösning.... frågan är bara hur lösningen ser ut här hemma... tror inte jag ska tänka så mkt på det, utan ta det som det kommer!

Trevlig helg på er!

Är besviken idag.
Hade en läkartid kl 1130 och hoppades såklart att gå därifrån med ett sjukintyg och ett hopp om att få en halvtidssjukskrivning beviljad från FK.

Men jag fick ett: Fortsätt gå till sjukgymnasten, använd tensen och om det inte är bättre till på söndag nästa vecka så ring på måndag igen så ska vi se vad vi kan göra då!

Ja.... kan ni inte göra något idag, så kan ni väl inte göra något på måndag iheller.

Fick låsa in mig på toaletten efteråt för jag började gråta. Ni vet hormoner och besvikelser är dåliga kombinationer.

Så nu har jag tänkt om.... jag orkar inte leva med en konstant stress och en ovishet om hur det blir, så idag tog jag beslutet att jag går på semester 1 april, 5 veckor och sedan börjar jag min föräldraledighet ca 30 dagar innan BF. Så får jag börja jobba en månad innan jag tänkt istället. Det blir den bästa lösningen, så vet jag att jag snart är ledig.

Härda ut 37 arbetsdagar till! Jag ser målet och tror jag klarar av det!

Så skulle man kunna uttrycka det lite fint!

sedan två veckor tillbaka har jag börjat få ont i min svanskota..... det har bara blivit värre och värre.
värst är det under dagarna på jobb då jag sitter och står mycket. När jag har vilat, badat varmt, använt tensen eller legat med vetekudden så släpper det, för stunden!

Kontaktade min barnmorska och var där igår!

fick lyssna på bebisen <3 Hjärtslagen låg på 155, tuffade på fint!
Järnvärdet var toppen, 138, så jag behöver inte äta niferexen :) Toppen!
Blodtrycket var exemplariskt 105/70

däremot var inte min svanskota så bra. Och dessvärre har Curakliniken inga sjukgymnaster kopplade till sig.
Blev rekommenderad att kontakta vårdcentralen.

Så jag ringde vårdcentralen, och efter 30 minuters väntekö fick jag tillslut svaret: Sjukgymnasten har en TELEFONTID på torsdag kl 1130. WHAT THE FUCK??? Och då får jag kanske en tid tidigast nästa vecka, OM jag har tur.

Har försökt få tag på en annan sjukgymnast, har ringt runt och lyckades hitta en sjukgymnast i närheten av oss, fick en tid på måndag kl 0830.

Men måndag kändes ju lite surt och lite långt borta... så jag fortsatte ringa runder.

Ringde till Kvinnokliniken i Malmö i hopp om att komma till där, men det gick inte. För det har landstinget ändrat på. Så icke sa nicke.

Fick senare tipset om att kontakta en sjukgymnast som höll till på friskis och svettis i närheten av oss, och vet ni, hon kunde ta emot mig... så på fredag kl 14 fick jag en tid hon henne.

Fem samtal till och jag kanske har en tid på torsdag ;)

Skämt å sido... jag har GALET ont! det gjorde så ont idag att jag faktiskt gick hem från jobb efter lunch. När jag kom hem la jag mig ner i min säng och grät... på riktigt.

Känner mig helt jäkla värdelös. Känns som att folk inte tror på en, som om man fejkar sin smärta.
vill verkligen inte bli sjukskriven, lägger verkligen all mitt hopp vid att sjukgymnasten kan hjälpa mig och att jag får bukt med problemet.

För förövrigt mår jag ju tipptopp.

Det som retar mig är att om jag ger allt på jobb så orkar jag ju ingenting när jag sen kommer hem :(

Håll tummarna för att jag ska bli bra!

Idag var det då äntligen dags för ultraljud nummer tre.
Jag har ju hela tiden velat ta reda på könet på bebisen. Mest för att jag vill veta, inte för att det spelar någon som helst roll.

Men mannen har ju tvärvägrat. Men efter lite blinkande med ögonen och tjatande gav han med sig. "Om det betyder så mycket för dig, så fråga då!" :)

Wiiiii.... tänkte jag och skuttade av glädje!

Kom in i undersökningsrummet, fylld av glädje.

Jodå där var fortfarande någon kvar där inne i magen. Hjärtat tickade på.... hjärnan var som den skulle...måtten var som det skulle.... men tror ni att den lill* busen ville flytta sig från sitt läge, nope ryggen emot, benen i kors och händerna för.

Barnmorskan puffade och puffade..... jag försökte hålla mig för skratt. Till sist vände liten sig, men icke att h*n skulle flytta bort händerna Min ultraljudsbarnmorska som tillhör en av de främsta i Sverige är oerhört skicklig... hon bara skratta och sa: Ni får gissa, ni har 50% chans att gissa rätt ;)

Hon vågade inte ens gissa... för som sagt hon är MYCKET skicklig. Men vi får väl vänta till nästa ultraljud då.... som är i slutet på april.

Såhär ser liten ut iaf:

WOOOHOOO

Idag kl 1320 ska vi äntligen på ultraljudet!
Ska bli SÅ roligt.

Barnvakt är ordnad, så jag tror inte det blir nån vetskap om vilket kön bebisen har. Det spelar ingen som helst roll, vad som är välkommet <3 Men det hade varit roligt att veta.

Får se om det går att lösa.

Kram på er, återkommer i eftermiddag.