Livets Lilla Goda

Viktor och storasyster Freja busar.
Freja är toppenrolig tycker Viktor som skrattar gott åt hennes galna upptåg!

Även om det känns väldigt långt borta så är det nu gjort.
Viktor är uppsatt i kö till förskoleplats.

Gjorde likadant när Freja fötts. Skrev upp henne med en gång.
Freja går på ett såkallt syskondagis, så jag har anmält Viktor dit.

Önskan om inskolningsstart den 13 augusti 2012.
Jag börjar ju jobba den 3 september 2012 igen!

Känns konstigt att göra anmälan, men samtidigt roligt.

Jag ÄLSKAR nämligen att följa mina barns utveckling.

Imorgon efter kl 1300 kommer dom från BVC hem till oss.
Det gjorde dom aldrig med när vi fått Freja.

Rätt skönt faktiskt att dom kommer hit så slipper vi ta oss dit, inte för att det är långt dit, det tar 5 min att gå till BVC, men ändå, det är trevligt att slippa packa ner hela familjen för ett besök. Vi kommer ränna där ändå stup i kvarten framöver.

frågade när dom ringde om dom kunde ta mitt HB, men det kunde dom inte, utan jag måste kontakta curakliniken eller förlossningen. BVC-sköterskan rekommenderade mig att ringa förlossningen ändå, för att boka in en tid med förlösande barnmorska/undersköterska för att prata om förlossningen, räta ut frågetecken och bara prata om förlossningen. Det gjorde vi aldrig med Freja, men det kanske man bör göra.

Framföra kritiken mot förvirringarna på prenatal samt den rabiata läkaren som inte kunde ta ett beslut!
Men samtidigt ge feedback på den fantastiska vård jag trots allt fick!

AMY FLORÉN

4300 gram och 53 cm gissade hon, en felmarginal på 5 gram.
Hon var även närmst på ankomstdagen med gissning på den 24 juni.

Grattis vännen!
Jag ska komma på en bra present!

Den 29 juni kl 1200 hade vi en tid på prenatal för överburenhetskontroll, 42+0.

Det blev inte riktigt så som vi hade hoppats det besöket, det var rörigt och det uppstod en del onödig irritation. När vi kom dit blev jag kopplad till en ctg, kollade mitt blodtryck och sen därefter var det ultraljud för kontroll av fosterläge, blodflöde i navelsträngen och mängden fostervatten. Men det var här det brast.

Prenatal ringde gång på gång upp till ultraljudsavdelningen för att höra om dom kunde skicka upp mig, ingen svarade. Efter 40 minuter fick dom tag på en sköterska där uppe och vi fick åka upp. När vi stiger in genom dörrarna till avdelningen möts vi av en sköterska som meddelar ”jag har konsulterat läkaren, och han har kommit fram till att du behöver inte undersökas, utan du kan komma tillbaka på den tiden som du har fått imorgon!” SAY WHAT? För det första har jag inte fått någon ny tid för morgondagen, och vadå inte behöva undersöka mig? Jag blev vansinnig och frågade om dom hade synska läkare på avdelningen? Sköterskan tyckte givetvis att min upprördhet blev jobbig som satte oss i ”frysboxen” (ett icke färdig inrett rum där det stod två stolar) och lovade att återkomma när hon pratat med läkaren. Efter 20 min återkommer hon med infon ”Det har blivit ett missförstånd, ni ska undersökas av läkaren nere på prenatal, inte här.” Så blev vi nedskickade igen. Läkaren på prenatal var lite upptagen så vi fick vänta en stund. När han kom så var han hur trevlig som helst och sa till en av sköterskorna ”Har ni en säng som vi kan använda, det hade underlättat!” (detta sa han utan vetskapen om att vi hörde det) Jag började asgarva, så när jag runda hörnet och mötte honom sa jag ”jag är inte så knysslig, jag kan lägga mig här i korridoren på golvet, så länge nån bara undersöker mig så är jag nöjd!”

Ultraljudundersökningen visade på att det fanns gott om fostervatten, lillkillen låg med huvudet långt ner och flödet i navelsträngen var perfekt. Han gjorde en vaginalundersökning och konstaterade att slemproppen börjat lossna, att jag var öppen 3-4 cm och att livmodertappen var halvmjuk. Han skickade hem mig med orden: du lär inte behöva bli igångsatt, jag tror det tar fart inom väldigt kort tid.

Sköna och tröstande ord att åka hem med, detta och en ny tid den 1 juli kl 1200 för att i så fall ta beslut om en eventuell igångsättning om inget hänt självmant innan dess.

På kvällen den 29 juni  började jag klocka värkar. 2230 kom första riktiga värken, och vid midnatt ringde vi till min svärmor och bad henne komma då hon skulle agera barnvakt till dottern. När hon kom vid 0030 så begav jag och mannen oss ut på en liten promenad runt kvarterett, då passade jag även på att ringa in till förlossningen för att fråga hur läget såg ut. Fick beskedet att jag inte behövde bry mig om ur långa värkarna var, hur långt det var i mellan dom osv utan jag var välkommen in så fort det börja kännas obekvämt. Kändes skönt att höra. Väl hemma igen från promenad gick vi och la oss, jag med min telefon och värkappen i högsta hugg, klockade värkar med 3-13 minuters mellanrum, som varade mellan 20-60 sekunder, men det var fortfarande helt okej i styrka så jag andades lätt igenom dem. Somnade till mellan 0130-0300, då hade värkarna fått en annan intensitet. Jag härdade ut en timme till sedan väckte jag mannen. I bilen på väg till förlossningen ringde jag och meddelade att vi var på väg. Klockan 0440 blev vi inskrivna och en kontroll gjordes, och det som jag tidigare befarat blev ett faktum, jag hade inte öppnat mig en millimeter sedan den vaginala undersökningen på prenatal dagen innan, fortfarande öppen 3 cm och livmodertappen var inte helt bort. Det diskuterades flitigt fram och tillbaka vad som skulle göras, en läkare av en något rabiat karaktär kom in och ville undersöka mig, och bokstavligt talat våldtog mig med sin hand då hon gav mig en hinnsvepning som mest kändes som ett övergrepp. Efter detta ville hon skicka hem mig med sömntabeller så jag kunde vila hemma och sedan få en återtid på eftermiddagen istället, för dom började få platsbrist (!!!!!!).  Barnmorskan meddelade mig senare att det diskuterade om dom skulle ta hål på hinnorna iaf men att detta skulle göra kl 9 om inget hade hänt till dess.

Klockan blev 0930 och ingen verkade kunna ta ett beslut, fortfarande inget besked om vad som planerades att göras, ingen smärtlindring och lagom otålig.

Då kom barnmorskan in och gav mig petidin, jag frågade vad som hände nu och fick till svar av en leendes  att jag fick stanna för nu kunde dom inte flytta på mig iom att jag fått petidinet. Vilket underbar bm. Hon tykte också att läkarens argumenterande var hlt galet och beslöt själv att ge mig petidinet! Tack.

Så från kl 10-1330 låg jag i sängen som i en dimma, suckade igenom värkarna som tätnade och låg nu på 5 min mellanrum. Klockan 14 blev det en ny undersökning, och hallelulja nu var ag öppen 5 cm med vattnet hade inte gått, hinnorna bara bågnade! Klockan 15 tog dom hål på hinnorna och värkarna tilltog dramattiskt! Frågade efter lustgasen men allting dröjde och jag fick andas igenom värkarna, vilket jag klarade bra, precis som jag gjort de först 5 timmarna innan petidinet. 1530 fick jag lustgasen. Satt grensle över en stol och kände mig väldigt lugn. Plötsligt kom barnmorskan in och ville at jag skulle duscha. Varför fattade jag inte,  och jag hade verkligen ingen lust, men hade bestämt mig för att lyssna på kroppens egna signaler samt att lyssna på råden jag fick av personalen. Sagt och gjort, 1630 stod jag i duschen, utan smärtlindring, värkarna tätnade ytterligare och jag fick nästan panik av att andas igenom dessa värkar. Klockan 1650 sa jag till Johan att ringa på personalen får jag klarade inte mer. Reste mig och det kom en värk, kände mig helt paralyserad, kunde inte torka mig, röra mig, än mindre gå från badrummet in till sängen. Undersköterskan kom in och hjälpte mig att torka mig. Då sa jag till henne att det tryckte på som fan, och fick till svar att det lät inte så. Snabbt in till sängen, lustgasen, en värk, ett avgrundsvrål och kommentaren NU LÅTET DET SOM OM DET ÄR PÅ GÅNG! Dom kastade upp mig i sängen, en värk till, huvudet ute, paus, en värk och VÄLKOMMEN TILL VÄRLDEN VIKTOR!                      

Tre krystvärkar och 6 minuter tog det när han väl bestämde sig för att titta ut!

Sen blev det lite för dramatiskt för min smak. Moderkakan kom ut utan problem och allt verkade bra. Viktor låg på min mage och hade redan tagit världens sug om bröstet och verkade nöjd med livet. Då känner jag hur det börjar rinna ur mitt underliv och jag tänkte ”men jag kan väl inte ha mer fostervatten i mig efter att både unge och moderkaka är ute”. PANG! Dörren slogs upp, in rusar två personal och en läkare till. Dom trycker på min mage, sticker mig i båda händerna, köttar in en spruta i låret med morfin på mig, läkaren säger: ”Förlåt men jag vet att det gör ont men jag måste göra detta!”

Dom trycker och trycker på min mage och det fortsätter bara att blöda från mitt underliv. Jag fick panik och frågade vad som hände. Dom berättade att jag inte slutade blöda, att det var livmodertappen som blödde. Det enda jag fick fram var: ni får inte söva mig, då vaknar jag inte igen!

Det är nämligen min största skräck, att bli sövd och opererad. Som tur var slutade det blöda. Men det var på håret ifrån mitt skräckscenarie. Vid nåt tillfälle vände jag huvudet och kollade på vagnen sidanom mig och fick se två liters kannor fyllda till bredden med blod, lakan, handdukar och papper fyllda med blod. MITT BLOD! Jag tappade över två liter!

Men det slutade som sagt, och lugnet la sig. Var 30 min kom barnmorskan in och tryckte på min mage. Efter 1½ timme bad bm mig att gå på toaletten, fick hjälp upp ur sängen och in på toaletten. Satt där i 20 min, kände mig kissig men kunde inte kissa. Till sist gav jag upp, reste mig och ropade på Johan att larma! Två hundradelar senare svimmade jag och det rusar in tre personal med rullstol på toaletten, och Johan fattade ingenting. Upp i sängen och så kopplades det dropp till mig.

Det blev personalbyte och jag sa hejdå till min barnmorska och undersköterska! Vilka fantastiska kvinnor. Undersköterskan Åsa var helt underbar, blev kär i henne!

Nattpersonalen kom och det första dom gjorde var att tömma min blåsa. Ett ingrepp som faktiskt var mer skönt än läskigt! Vid 2130 kom dom inrullandes med sängen från bb till mig, hjälpte mig över i den sängen och sen körde dom mig in till bb-avdelningen. Johan stannade med mig en timme sen åkte han hem till sin mamma och vår dotter. Jag var i goda händer.

Även om det var blev ett dramatiskt slut och en rabiat läkare i början så blev förlossningen bra och jag fick ju min belöning, en liten guldgosse, 4295 gram och 53 cm lång!

Imorgon blir det då 42+0, och det är imorgon som jag skulle kontakta förlossningen för att boka tid för överburenhetskontroll.

Fast jag orkade inte vänta tills imorgon så jag chansade och ringde idag. I hopp om att få en tid senast imorgon, en deadline liksom, så att lillkillen kanske fattar att jag menar allvar beträffande hans vräkning ;)

det var en vänlig barnmorska jag prata med, som meddelade mig att jag skulle ringa efter kl 16 istället och fråga efter prenetalavdelningen, det är dom som gör kontrollerna.

Så nu kan vi hoppas att det tar fart innan kl 16, eller att jag efter kl 16 har en tid imorgon ;)

+14 dagar idag....
KOM UT NU UNGE!

HALLELULJA!
Jag hittade ÄNTLIGEN mina stödstrumpor igen imorse, har varit av med dom i flera veckor.
Och igår hade jag SÅ ont i min högra vrist att det bultande upp i rumpan.

Men imorse hittade jag dom som sagt igen och drog på dom. Och jag jäklar vad det spände när jag tog på dom. Men nu känns det riktigt bra. Jag behöver verkligen använda dom nu!

Då börjar junimånad gå mot sitt slut!

Min resa började den 19 augusti 2010 när jag plockade ut min spiral.
den 24 september 2010 var jag gravid. Det gick FORT att bli gravid, vilket vi självklart är ytterst tacksamma för, då det finns alldeles förmånga som kämpar utan att lyckas, och de som får kämpa i flera år innan det blir något alls.

Vi är lyckligt lottade, så man ska egentligen inte gnälla över att man nu är inne på plusdag nummer 11.
För faktum kvarstår, jag är gravid och han kommer att komma ut, förr eller senare.

Men otålighet är ett mänskligt drag, och det är väl det draget som för oss framåt.

Hursomhelst... igår när jag var ute och cyklade kom jag på en sak.

När jag var gravid med Freja så var hon beräknad enligt sista mensen till den 23 maj 2008. Men enligt första ultraljudet fick vi den 27 maj 2008. Hon föddes den 3 juni 2008, dvs 11 dagar efter den datum vi fått fram enligt sista mensen.

Om man då tittar på denna graviditeten så datumen vi fick enligt sista mensen var den 14 juni 2011, och enligt första ultaljudet fick vi den 18 juni 2011. Precis samma antal dagar längre fram som med Freja, 4 dagar. Så om denna tes håller så bör han komma idag... den 25 juni 2011, dvs 11 dagar efter dagen vi fick fram av sista mensen!

Det molar på i ryggen idag och jag är astrött, trots att det blev en mycket lugn midsommar igår och jag faktiskt kom i säng vid 0015 och fick sova till 0830. Och trots att jag fick sova middag mellan 11-13.

Lite tryck nedåt... men inget som känns mer eller mindre jämfört med de senaste veckorna.
Har däremot galet ont i min höger vrist idag som är svullen och spänner. Det spänner så pass mkt att det gör ont upp i rumpan :/

När vi var hos barnmorskan i torsdags så var Freja också med, och då sa hon faktiskt att lillebror skulle komma den 26 juni, och imorse när jag frågade henne när lillebror kommer så svarade hon: imorgon! Så vem vet, hon kanske har rätt... han kommer kanske imorgon.

Det återstår bara till att vänta och se. Och om han inte tittat ut innan onsdag som sagt så blir det till att ringa förlossningen.

En sak är iaf bra, att han inte kom igår, för igårkväll stängde förlossningen för där var fullt. Och jag är inte helt på det klara med om jag vill föda i Lund. Jag är inbiten malmöit och konstig ;)

Hanna Roos: 19 maj, 51 cm och 3189 gram
Lena Isaksson: 22 maj, 50 cm och 3950 gram
Nina Wiklund: 23 maj, 52 cm och 4290 gram
Emma Liljekvist: 27 maj, 52 cm och 3950 gram
Sandhra Johnsson: 27 maj, 51 cm och 3870 gram
Cindy Olsson: 29 maj sa aldrig vikt o längd!
Min syster Linda: 29 maj, 53 cm och 3990 gram
Sebastian Berger: 29 maj, 51 cm och 3680 gram
Johan, blivande pappan: 1 juni, 50 cm och 4137 gram
Lasse Hedh: 1 juni, sa aldrig vikt och längd.
Johan Isaksson: 1 juli, ej fått någon vikt eller längd
Veronica Hörland, 2 juni, 50 cm och 3940 gram
Ulrika Arndorw: ‎4 juni, 52 cm och 4180 gram
Ann-Marie Hansson: 6 juni, 51 cm och 3850 gram
Mia Henriksson: 7 juni, 51 cm och 4100 gram
Min syster Linda (2e gissningen): 7 juni, 53 cm och 3990 gram
Jag: 8 juni, 5o cm och 3980 gram
Johan, blivande pappan (2e gissningen): 8 juni, 50 cm och 4137 gram
Krista Wallenberg: 9 juni, 49 cm och 4020 gram
Fredrik Malmgren: 9 juni, ej sagt vikt och längd
Johan Ljungquist, grannen: 10 juni, ej sagt vikt och längd.
Helen Lindh (bdb-vän): 10 juni, 51 cm och 4120 gram
Gisela Elledil: 10 juni, 51 cm och 3720 gram
Daniella Jankovic: 11 juni, 52 cm och 3975 gram
Steffipeffi (bdb-vän): 12 juni, 51 cm och 3850 gram
Jenni Kron: 12 juni, 53 cm och 4280 gram
Helena Norlin: 12 juni, ingen vikt och längd sagd
Blivande mormor: 14 juni, ingen vikt eller längd sagd.
Marre (min svägerska): 16 juni, 51 cm och 3435 gram
Malin Eriksson: 16 juni, 53 cm och 2800 gram
Björn Rosquist: 18 juni, 51 cm och 3950 gram
Sara Rasmusson (2e gissningen): 18 juni, ingen vikt eller längd sagd. 
Amy Florén: 24 juni, 53 cm och 4300 gram

*****

INGEN gissade rätt på datumen, nu får ni slåss om vikt och längd!

Galet... så många gissningar och inte en enda stämde. Ingen hade varit gladare än jag om ni hade haft rätt.
Men han verkar trivas förträffligt bra därinne lillebror. TYVÄRR!

Nej troligen inte!
+10 dagar idag.
Men inga känningar alls, inte ens det gamla vanliga.
Det där med lugnet före stormen var en tes som inte gäller mig, för nu har lugnet infunnit sig alldeles förlänge ;)

Idag blir det garanterat ingen bebis! Även om jag gärna hade fött barn NU oavsett vilken dag det är!

Det blir en lugn midsommar, det är ett som är säkert.
Svärmor, svärfar, svägerska och svåger kommer hit och firar med oss, så om det mot all förmodan skulle dra igång idag efter 1630 så har vi barnvakterna på plats och dom har mat :) Så går inte maten till spillo! Perfekt!

Glad midsommar på er alla!
Min fd. klasskamrat Marlena hade drömt i natt att jag uppdaterat min facebookstatus med att Viktor var född nu och att han vägde 4044 gram. Låter som en bra dröm. Vikten är tagen!

Amy har dessutom gissat på att lillebror skall komma idag. Och om han inte gör det så är det INGEN som lyckades gissa rätt... haha

Jaja, ta hand om er allesammans och ha en fantastisk midsommar.
Jag ska snart ta Freja på en promenad och se om vi kan hitta lite blommor/löv så att vi kan binda en liten krans till henne!

Frågan är bara om vi ska duka inne eller ute idag?!

Ett helt nytt ord i min värld.

Inte trodde jag att jag någonsin skulle behöva fundera på det här med att bli igångsatt eller att räknas som överburen.

Men om lillebror inte tittar ut innan onsdag så är det just det som jag är... överburen!

Vad innebär en överburenhetskontroll då???

En överburenhetskontroll innebär att dom kontrollerar mitt blodtryck, tar ett urinprov, kopplar upp mig till en CTG samt kollar fostervattenmängd och barnets läge i bäckenet, detta görs i  graviditetsvecka 42+0 sen gör en förlossningsläkare utifrån dessa kontroller och min hälsa, en bedömning när och på vilket sätt förlossningen ska sättas igång.

Och tydligen är det så att i de fall inga medicinska hinder föreligger och att allt ser bra ut, gör man dessa kontroller varannan dag mellan graviditetsvecka 42 och 43. Igångsättning av förlossningen görs mot slutet av graviditetsvecka 43, dvs senast 43+0. Hmm.... fast jag vet inte om det är så i Malmö också. Men det är de generella riktlinjerna, sen vet vi alla att det är SÅ vitt skilda regler beroende på vart man i vårt avlånga land man bor.

Min BM sa dock att dom låter mig INTE gå fulla tre veckor över, utan om jag passerar 42+0 så blir det aktuellt med igångsättning på 42+2 på sin höjd, att man planerar igångsättningen efter första överburenhetskontrollen alltså. Och det känns ju bra. För då innebär det ju faktiskt att till nästa helg är han här lillebror iaf!

Men jag slipper gärna vänta över en vecka till på hans ankomst! Men jag är nu iaf införstådd med vad som kan komma att ske!

Någon som har erfarenhet av igångsättning?

Tålamod: OBEFINTLIGT
Frustration: 100%IGT
Humör: ÅT HELVETE

Jag vill inte vara gravid längre... jag vill inte vara gnällig och otacksam... jag vill inte vara bitchig och otrevlig.....

Jag vill mysa med min familj.... jag vill introducera Viktor för sin storasyster... jag vill känna total lycka i att äntligen vara fyra.... jag vil vara glad och tacksam.

Fast idag är en riktig skitdag!

Blir så jävla trött på allt.
Igårkväll vid 2130 började det trycka på nedåt igen, så pass mkt att ljumskarna och benen återigen vek sig under mig. Det gjorde kusligt ont i högerbenet... som om muskeln i benet rullade över skelettet. Otäckt!

Vid 2210 klockade jag t.o.m. tre värkar, dom kändes men gick att andas igenom utan problem.
Jag var väldigt trött så jag somnade pga trötthet och utmattning, i hopp om att vakna med värkar.

Istället vaknade jag 0318 utan de minsta känningar. FRUSTRERANDE!

Jag är SÅ trött idag, och vill bara gå o sova... så frågan är om jag inte ska ta och lägga älskade dottern för middagsvila, även om vi bestämt att hon inte ska sova middag, mest bara för att jag själv ska få sova.

Har inga direkta känningar nu! Men jag ska klä på mig och dottern nu och cykla och hämta ut mina Reebok Easytone skor som kom i fredags till posten!  Så får kroppen jobba lite och vi får tiden att gå en stund.

Ha en bra dag!

......

Huvudvärken är ett faktum, och mensvärken likaså!
Har haft mensvärk i snart två dygn1

Men nu känns det mer i hela magen och i ryggen. Tog faktiskt två alvedon precis, och sitter i soffan nu med en kopp hallonbladste! Hoppas värkarna kommer igång nu! Jag är SÅ redo att föda barn nu.

SUPERREDO!

Vågar man hoppas?

40+6 idag!

Har varit aktiv hela dagen idag, och det känns bra, för det värsta som finns är att bara sitta och vänta på att dagen skall gå! Men nu är jag gräsligt trött.... och vill verkligen föda barn! Har jag sagt det... att jag vill föda barn ;)



Idag var våra vänner här, Helena med sina goa töser Ella och Lily. Så Freja och Ella har lekt och skrattat och rastat varandra. Och så kom Cindy förbi med finaste Theo också. Cindy hade med sig tidningar till mig, så jag hade något att underhålla mig med. Fick dessutom fyra pyjamaser till Viktor! En mutgåva ;)



Dessutom tog Helena med sig deras canonbatteriladdare, så nu har jag laddat batteriet till kameran.

Jag har nämligen spenderat de senaste dagarna med att fundera ut vad det är Viktor väntar på, vad det är som vi har glömt göra.

Och jag har vidtagit följande åtgärder nu:

* tvättat sängkläderna i hans spjälsäng
* putsat fönsterna i hela huset
* bakat så det finns fika när vi kommer hem från BB och får besök
* Beställt och fått hemlevererat presenten till storasyster (Toy Story 3)
* Laddad kamerabatteriet

Nu kan jag inte komma på fler saker som vi skulle ha missat... så som sagt: Jag är redo att föda barn NU!

KOM NU VIKTOR!

Johan var tom och inhandlade midsommarmaten idag, bara för att vi skulle hinna landa innan fredag med lillkillen. Känns skönt! Men det är en sak som saknas: LILLKILLEN!

SÅ KOM NU!!!!!

... Nej jag tänker minsann inte föda barn idag iheller. Nu får det vara nog!
Han får bli därinne, då vet jag åtminstone var jag har honom!

Han får INTE komma ut! Han får INTE komma ut.... så är det bara!

(Fast jag har haft mol/mensvärk hela natten.... )

Men nu har jag plockat bort värktimern från telefonen också, vad ska jag med den till... får ju ingen användning av den.

Dessutom har vi planerat in en lekdejt idag! Ja det är lika bra att att göra sånt man vill nu... för han vill ju inte titta ut, och nu får han dessutom inte!

Han har fått utegångsförbud!

Varför letar jag tecken HELA tiden?

Mensvärken håller i sig... men inget smärtsamt... inga tryckningar och inga sds, inga värkar...

Men det är väl så att varje litet tecken, oavsett hur litet det är är också det som håller hoppet uppe om att kanske, kanske är det något på gång.

Nu har jag ju trots allt haft mensvärk sedan igårkväll.Hade dock hoppats på att trycket nedåt stannat kvar, men det gav med sig under natten.

Får bli en runda med Freja sedan... hon får ut och valla mamma! Så kanske det sätter fart.

Jag längtar så efter att få börja klocka värkar. Ringa till svärmor och säga att nu är det dags. Låta värkarna etablera sig, ringa förlossningen och sedan ringa hem mannen från jobb. Gud vad jag längtar efter de samtalen!

Och för allas del hade det varit så mkt mer praktiskt om dessa samtal fick ske just under dagtid.

Vi får väl se vad som händer här... förr eller senare tittar han ju ut!

Hanna Roos: 19 maj, 51 cm och 3189 gram
Lena Isaksson: 22 maj, 50 cm och 3950 gram
Nina Wiklund: 23 maj, 52 cm och 4290 gram
Emma Liljekvist: 27 maj, 52 cm och 3950 gram
Sandhra Johnsson: 27 maj, 51 cm och 3870 gram
Cindy Olsson: 29 maj sa aldrig vikt o längd!
Min syster Linda: 29 maj, 53 cm och 3990 gram
Sebastian Berger: 29 maj, 51 cm och 3680 gram
Johan, blivande pappan: 1 juni, 50 cm och 4137 gram
Lasse Hedh: 1 juni, sa aldrig vikt och längd.
Johan Isaksson: 1 juli, ej fått någon vikt eller längd
Veronica Hörland, 2 juni, 50 cm och 3940 gram
Ulrika Arndorw: ‎4 juni, 52 cm och 4180 gram
Ann-Marie Hansson: 6 juni, 51 cm och 3850 gram
Mia Henriksson: 7 juni, 51 cm och 4100 gram
Min syster Linda (2e gissningen): 7 juni, 53 cm och 3990 gram
Jag: 8 juni, 5o cm och 3980 gram
Johan, blivande pappan (2e gissningen): 8 juni, 50 cm och 4137 gram
Krista Wallenberg: 9 juni, 49 cm och 4020 gram
Fredrik Malmgren: 9 juni, ej sagt vikt och längd
Johan Ljungquist, grannen: 10 juni, ej sagt vikt och längd.
Helen Lindh (bdb-vän): 10 juni, 51 cm och 4120 gram
Gisela Elledil: 10 juni, 51 cm och 3720 gram
Daniella Jankovic: 11 juni, 52 cm och 3975 gram
Steffipeffi (bdb-vän): 12 juni, 51 cm och 3850 gram
Jenni Kron: 12 juni, 53 cm och 4280 gram
Helena Norlin: 12 juni, ingen vikt och längd sagd
Blivande mormor: 14 juni, ingen vikt eller längd sagd.
Marre (min svägerska): 16 juni, 51 cm och 3435 gram
Malin Eriksson: 16 juni, 53 cm och 2800 gram
Björn Rosquist: 18 juni, 51 cm och 3950 gram
Sara Rasmusson (2e gissningen): 18 juni, ingen vikt eller längd sagd. 
Amy Florén: 24 juni, 53 cm och 4300 gram

****

Så var det bara Amy kvar på listan, vem hade trott det!

Kära Son,

Jag vill härmed varsla dig, i egenskap av din hyresvärd, att du nu blir vräkt!
BF-dagen passerades för 6 dagar sedan, och därför anser jag mig nu tvungen att informera dig om att du hyreskontraktet på ettan med badkar nu har gått ut.

Då ingen ansök om förlängning av kontraktet kom mig tillhanda senast tre månader innan måste jag be dig att packa ihopa och flytta omgående.

Till grund för vräkningen föreligger totalt ointresse från Din sida att följa sedan tidigare överenskommen hyresperiod med slutdatum 2011-06-14 (se Bilaga, Rutin-UL rapport).

För att underlätta för alla berörda parter ber vi dig att flytta ut självmant! Utgången finner du söderut!

Vidare vill jag underrätta dig att om att parkeringsböter kommer att utdelas sam trängselskatt debiteras fr om imorgon, den 21 juni 2011.

Med vänliga hälsningar
Mamma AB

Det är tydligen min nya grej att vakna runt halv fem och sedan inte kunna somna om.
Tyvärr så vaknar man ju inte av några känningar utan av frustration!

I förrgår skrev jag att jag hade värkar och om jag inte fattade bättre så skulle jag nästan kunna tro att det är något på gång.

Så är inte fallet.
+5 dagar idag, och inte en minsta känning på över 1½ dygn. IRRITERANDE!

Igår var jag så irriterad att jag blev irriterad på mig själv. Allting störde mig. Att mina föräldrar var för upptagna för att bjuda oss på kaffe, att min vän var ute på cykeltur med sina barn och man, att min man somnade på soffan istället för att hålla mig sällaskap, att det regnade, att jag inte ens hade molvärk, att en av mina barnomsvänner fått sin flicka, att en annan vän vatten gått men inte mitt.....

Jag intalade mig på kvällen att mina icke känningar är lugnt före stormen, och att jag kanske skulle vakna i natt av våldsamma värkar... men ICKE!

Vaknade som vanligt 0424, detta magiska ögonblick.... utan de minsta känning!
Ja för utom känslan av hunger och frustration!

Det är nämligen också det nya här hemma, jag är VRÅLHUNGRIG hela tiden i princip!
Men idag gick jag emot mina egna principer och steg upp. Gick ner till köket, fixade två mackor med ost och kokade upp hallonbladste!
Tänkte att kroppen kanske behöver energi för att kunna starta sitt värkarbete.....

JAG ÄR SÅ FRUSTRERAD!

Jag vet att jag gick över 6 dagar när jag väntade Freja... men jag hade aldrig trott i min vildaste fantasi att jag skulle gå över den här gången.

Måtte jag få världens lättaste förlossning i kombination med världens snällaste lilla kille! Det är jag värd efter den här resan.

När jag blev gravid denna gången tänkte jag: Wow denna graviditeten kommer bli fantastisk, tänk så mkt positivt jag gjort för mig själv sen senast jag var gravid!

* gått ner 47 kg
* börjat träna
* äter bättre
* sover bättre
* flyttat till hus

Men tji fick jag..... redan i vecka 5 började illamåendet, det bytades ut mot en djävulsk halsbränna i vecka 17. Därefter i vecka 18 började foglossningarna spöka med att ge mig en väldigt öm svanskota, som i vecka 22 gick över till både ljumskarna och främre fogen. I vecka 30 beslöt jag mig för att gå på semester och därefter ta ut mammaledighet en månad innan beräknad ankomst eftersom jag inte längre kunde röra mig som jag ville.

Visa kvällar kom jag ju inte ens upp för trappan till ovanvåningen!

Och iaf från vecka 25 har jag haft sammandragningar som både har känts och synts.

Från vecka 35 har jag haft ett konstant tryck nedåt och det har stundtals känts som om lillkillen varit halvvägs ute.
Först i vecka 37 bestämde lillkillen för att fixera sig, och sedan hans fixering har mina foglossningar blivit bättre.

Och det är ju tacksamt att man kan röra sig igen! det har ju också lett till att jag inte gjort annat än städat här hemma om dagarna, fixa fixa fixa!
Men nu finns det inte mer att fixa, allting är klart liksom.

Tog hem Freja från dagis den 1 juni för att hon skulle vara fri från alla dagisbaciller till lillebror tittade ut, hon har ni varit ledig i 18 dagar.... inte riktigt det som var meningen, fast å andra sidan så har vi ju haft 18 dagar av egentid, vilket ändå känns bra att ha kunnat ge henne innan dom blir två som ska dela på oss.

Men nu tycker jag faktiskt att han kan komma, hur mycket plats har han egentligen där inne??

De enda tecken jag har just nu är avdomningar i skinkorna och i höger arm.... skinkorna beror med all sannolikhet på att lillkillens huvud trycker mot nerverna och armen beror säkert på all vätska jag samlat på mig.

Är lite sugen på att "fejka" och ringa till förlossningen, säga att jag har avdomningar, inte känt bebisen på länge trots försök, att jag inte sovit ordentligt på flera dagar och att jag innan dess haft massa tryck neråt och haft ett par värkar.... bara för att få komma in på en undersökning, för att få besked på om det är något alls på gång eller om det är ett evighetstillstånd!

Det är ju ingen lögn.... förutom att jag känner honom HELA tiden, och det är det som håller mig lugn!

Men sen samtidigt vill jag inte ge alla nära och kära falska förhoppningar genom att åka in när jag vet att det är på falska grunder och inte pga smärtsamma värkar!

Jaja vi får väl se vad dagen bjuder på..... barnafödande hade varit trevligt. Men Amy har väl rätt... han kommer till midsommar *suck*

Allvarligt talat..... moget att vakna kl 0424 och vara PIGG!!!!!
Inte nog med det så var jag äckligt varm, helt genomsvettig och HUNGRIG.
Det är ett fenomen som har uppstått de senaste två dagarna, jag är KONSTANT hungrig.

Kunde inte somna om, och vägrade gå ner för att äta, klunkade i mig fyra glas vatten!
Somnade kl 0615 igen, men såklart gjorde ju inte dottern det till en vana att sova länge, så kl 0645 kom hon in och ville att vi skulle stiga upp *supergäsp*

Så jag började morgonen med två alvedon och en HINK med kaffe!

Känner mig helt bakis, som om någon har slagit mig i huvudet med en stekpanna.
Magen är i uppror..... men det har jag slutat ta som ett tecken, för den har ju bubblat nu i tre dagar.

+ 3 dagar idag.... känns sådär pepp.
Otålig som fan är jag, irriterad och grinig.

Mannen är grymt rastlös han med.... frustrerande när man är helt maktlös.... påfrestande situation för en kontrollfreak som min man. Igår skurade han badrummet och tvättade ett par maskiner tvätt.

Johan sa det: Viktor kanske inte kommer förens vi har städat färdigt!

En tes jag inte kan köpa då jag inte har gjort något annat än städat de senaste veckorna, men då kom jag på det.
Jag har glömt att tvätta sängkläderna i hans spjälsäng. Jag bäddade sängen med de nyinköpta sängkläderna för att kolla hur det blev med färgerna.... så idag ska jag plocka upp sängkläderna och tvätta dom, sen kan han komma, för sen är fantamej allting gjort!

KOM UT!!!!!!!!!!

Någon mer som är lika otålig som jag är?!

Vunna auktioner :)
Nyss betalat dom!

100 kr för båda vinsterna inkl frakt! Bra pris tycker jag!