Livets Lilla Goda

Från att i augusti ha varit SUPERblond till att färga ner det till ljusbrunt är jag idag, två månader senare rödhårig igen.

Länge sedan jag hade det såhär rött.

Men jag älskar det!

Nu har jag snart jobbat en hel månad. Inte vabbat en enda dag vilken kommer innebära FULL lön den 15e. Woohoo!!

Det kommer kännas lyxigt att få full lön när man denna månaden fick ut 1300kr från försäkringskassan.

På måndag är det oktobermånad. Oktober?!

Var det inte nyss juni?

Jag väntar fortfarande på sommarens ankomst, men den blev vi blåsta på. Insåg häromkvällen att vi fortfarande hade täckena kvar i sängen, ett tydligt tecken på en värdelös sommar.

Hoppas bara skitvädret september har bjudit på är slut och vi istället kan få en färgglad och härlig höst som varar enda till mars ;)

Att vara heltidsarbetande tvåbarnsmamma har börjat landa. De första veckorna jobbade jag över varje dag! SÅ mkt att ta itu med.

Men nu börjar vi landa i allt det nya på jobb.

Det härliga med mitt jobb just nu är att vi fått en chef som tillåter oss att vara kreativa. Igår lyckades vi genomföra förändringar som vi velat göra i flera år men inte fått.

Lobbyn och shopen är ommöblerad och det blev SÅ bra. Det är kul att gå till jobb nu.

Förutom jobb, kuggat körkort, dagisungar och vardagsstress kan jag även addera utebliven träning.

Men på måndag ska jag ta itu med det igen. Min rygg mår inte bra nu. Har inte tränar på snart en månad då jag fokuserat på körningen.

Det är även slutsyndat på måndag.
Ordning och reda!

Nu har jag gått från mammaledig-looken till kontorsbitch-looken. Bort med blonda och in med det bruna!! Johan älskar mig som blondin och jag älskar att vara brunett!

Vad tycker du!? Vilket är snyggast?!

Idag kl 0900 infann jag mig på min arbetsplats. Idag skulle nya hoteldirektören presenteras.

Kl 09 började jag med en frukostdejt med receptionschefen. Och när vi stegade in genom entrén till hotellet skådade vi en lång reslig man som vandrade omkring lite förstrött i lobbyn och vi tänkte båda två: det måste vara han.

Mycket riktigt! Det var han.

Kl 0930 presenterade han sig för oss i ledningsgruppen och kl 10 var det allmän info för resterande anställda på hotellet.

Jag är nu sjukt taggad inför att komma tillbaka. Mycket kommer bli SÅ bra.

På torsdag nästa vecka ska jag medverka på ett stormöte på Star i Lund och därför kommer Johan vara hemma och därmed också skola in Viktor den dagen :)

Woohoo nu händer det saker!

Min rygg och höfter har blivit bättre tack vare alla besök hos kiropraktorn.

Jag stretchar och har mig varje dag och det hjälper.

Men jag har inte varit hos kiropraktorn på närmre en månad nu då hon har varit på semester.

Jag var där igår för att jag har så himla ont, centrerat rakt ovanför min svanskota.

Jodå.... Begynnande diskförskjutning. Och är nu tejpad från höft till höft. Akupunktur fick jag igår också. Och så ska jag kyla en gång i timmen i tio minuter, i den mån det går! Ska dit igen på måndag.

Sen är det ju snart dags att börja jobba så det vill till att vi kan få till detta innan dess.

Men det känns mkt bättre :)

Vaknade upp till sol och fågelkvitter! Underbart. Strålande solsken igår också. Vi var ute hela dagen vilket resulterade i att Freja vägra somna innan kl 22 för det var för ljust och Viktor tvärdäckade kl 1840. Tänk så olika solen påverkar en. 25 grader imorse kl 8. Blir en bra dag off med!

Viktor är nattad av mig och Johan läser saga för Freja nu. Då passar jag på att kasta mig i soffan på altanen och njuter av kvällen och ljudet av grannarna som bygger! Trevlig lördagskväll allesammans.

Superblond, lugg, uppklippt, urtunnat och jag är nöjd! Vad tycker ni?

Jag är stolt över att vara svensk!
Så idag sätter jag upp min svenska flagga och sjunger nationalsången!
Det har ingenting med rasism att göra.

Jag är tacksam över att vi lever i ett fredligt land, jag är tacksam över hur bra vi faktiskt har det om man jämför med många andra länder.

Alla länder har brister! Ingen är perfekt!
Men jag tycker man ska vara tacksam över det man har.

Och Sverige är ett fantastiskt vacker land!

Jag är stolt över att vara svensk! Punkt!!

Karin slog på stort och ställde en massa frågor. Roligt!
Så även Karin får ett eget inlägg med svaren på frågorna hon ställt!

- Om du fått en dotter istället hade du velat ha ett barn till då eftersom du tycker att en av varje är maximal utdelning? Blir lite irriterad när du skriver så el så är jag bitter eftersom jag inte "lyckades" med det hihi

Svar: Nej hade utfallet av graviditet nr två varit densamma som med Viktor så hade det inte spelat någon roll om det hade varit en Alma istället. Alltså, nej vi hade inte skaffat fler barn om Viktor vore en tjej. Jag var helt övertygad om att Viktor var en flicka fram tills UL i 32. Det är inte könsrelaterat att vi är nöjda, utan antalet känns lagom för oss! Att det är maximal utdelning är ingen grund till att vi inte vill ha fler, utan mest ren fakta. vi har två barn, en flicka och en pojke. Det är fakta, ingenting annat!


- har du några syskon?
Svar: Jupp, två systrar. Halvsystrar, en på var sida. Helen, 36, på min mammas sida och Linda, 37, på min pappas sida. Sen har Linda i sin tur en bror på sin mammas sida som jag alltid har räknat som min bror också, eftersom han alltid var med Linda hemma hos oss på helgerna, när dom var mindre. Daniel är 40!

 


- om du var tvungen att flytta från Malmö, vart skulle flytten gå?
Svar: Denna skrämmande tanke ;) Born and raised, and will probably die here to!
Men jag antar att det som skulle krävas för att jag skulle flytta här ifrån är väl ett lockande jobb på annan ort, men säkert för min man. För det ska mkt till för att jag skulle välja bort Malmö. Jag älskar Sverige. Men utomlands kanske det skulle bli då... Typ Berlin eller London!

  
- favorittvprogram/musik/färg/kläder
Svar: program: Grey´s, Desperate Housewifes, Days of our lives Musik: Lars Winnerbäck, Coldplay, Norah Jones och Ozzy Färg: tveklöst - RÖTT Kläder: Tunikor och leggings

  

- om du fick vara en annan person för en dag, vem då?
Svar: hmm svårt.... nån kändis... eller historisk person... typ nåt sånt brutalt som Hitler kanske, för att jag skulle vilja förstå hur han tänkte... eller Jesus.... :)


- sommarens semesterplaner?
Svar: Mannen har semester tre veckor från den 18 juli,och då har vi inget planerat förutom att jag mån-fre varje dag ska köra dubbla lektioner på trafikskolan på morgnarna. Annars så blir det väl spontanutflykter till Österlen, Tosselilla, Köpenhamn, Ystaddjurpark, Folketspark, stranden osv.

Sen den 9-27 juli ska Freja gå på simskola mån-fre kl 10. Och sen i augusti den 2-5 ska min lilla familj, mina föräldrar och min ena syster och hennes döttrar åka en långweekend till Gbg för att gå på Liseberg :)

   

- varför delar ni inte på förldrarledigheten? Vem tog beslutet, ville han inte el ville du mer?
Svar: Vi tog beslutet tillsammans. Varför jag tagit allt utom 60 dagar beror på att mannen precis fått nytt jobb när Viktor föddes, och för att han jobbar som chef med massa personalansvar och varken vill eller känner att han klarar av att vara borta från jobbet några längre perioder. Dessutom har jag inget emot att vara hemma merparten av tiden. Jag var gravid i 9 månader och tycker att jag förtjänar lite hemma tid ;) Dessutom har vi haft den förträffliga turen att kunna planera våra barn och parerat det så att det stämmer överens med mitt jobb. Båda våra barn är juni barn och båda gångerna har jag återvänt i september. Konferensen stänger över sommaren och öppnar igen i mitten på augusti. Jag anser att man har lite skyldigheter gentemot arbetsgivaren också, och har därför försökt underlätta min ickenärvaro för dom, detta då jag ensam sköter hela konferensen. Johan har däremot valt att förlänga sina semesterar med en-två veckor istället, vilket ger oss mer :)




- hur har ni det fördelat hemma? Fixar han på huset/bilen och du kör all markservice?
Svar: Det är olika, men det är främst jag som tar hand om barnen och fixar maten. Det är liksom mitt jobb. Allting annat så som städning, tvättning, bäddning, handling, bilen osv det delar vi faktiskt på. Johans mellannamn är Ajax ;) han är något av en städnarkoman, och vi städar inte alls likadant, men lika bra. vi har inget avtal på vem som ska göra vad, vi gör det vi känner för :) Och än har det inte hänt att ingenting blir gjort. Utearbetet delar vi också 50/50 på.



- vad skulle du göra om du vann 10 miljoner?
Svar: Betala av alla våra lån (hus, bil och csn) sen skulle vi antagligen flytta till ett större hus, inte för att det behövs utanför att man kan :) Sen hade jag faktiskt gett en slant till mina systrar och mina föräldrar. Låt säga att vi har skulder för  2,5 miljon totalt och vi sen köper ett hur för 4 miljoner.. då återstår det 3,5 miljon. 3 av dom hade jag satt in på ett konto och låst på 10 år och begärt jävligt bra ränta, sen hade jag levt på räntan coh för räntepengarna hade vi varje månad unnat oss en resa, något till hemmet eller gått på restaurang varje helg :) Den halva miljonen som återstår hade jag fördelat genom att sätta in 250 000 kr på barnens sparkonton! Och ränteavkastningen på mina 3 miljoner hade jag sen efter 10 år satt in på barnens konton!




- favoritmat?
Svar: Oj, jag älskar mat, så jag vet inte... KÖTT! Jag älskar kött! haha kan inte specificera mer än så.




- vad gör du helst el ledig dag, med resp utan barn?
Svar: En ledig dag själv skulle jag nog spendera med att försöka sova middag, läsa en bok, sjunga, ta ett långt varmt vad, en ansiktsmask, manikyr och pedikyr och sen hade jag gått och lagt mig i tid för att få ta igen lite sömn. En ledig dag med barnen resulterar ofta i lekplatslek eller pyssel hemma och bakning!

 
Tack Karin för dina frågor, hoppas svaren är till belåtenhet!

Ännu lite frågor har ramlat in, och eftersom Mia tog sig den härliga friheten att ställa mer än en fråga, så passar jag på att svara på dom i ett eget inlägg.

Men ni andra får gärna ställa frågor också, kom igen nu!

Mias frågor: Om victor hade blivit en flicka, vilket namn tror du att ni hade valt då? Tror du på andar? Har du varit med om något övernaturligt?

Svar:
Om Viktor hade blivit en tjej hade han hetat Alma. Efter många vänder där vi hade Stella, Alma, Velma och Flora som namnförslag enades vi till sist för Alma. Och vi trodde ju verkligen att det skulle bli en Alma. En Alma Kim Viktoria hade det blivit i så fall!
****

Om jag tror på andar... hmm svår fråga... det beror på vad du menar. Som i "spöken". Så ja, på något övernaturligt tror jag på. Men inget som jag är rädd för. Man lekte ju ofta anden i glaset när man var yngre, men det tror jag däremot inte på.... Men att det finns något övernaturligt liv, absolut!
*****

Har jag varit med om något övernaturligt?! Ja ett par olika saker faktiskt.
Dels en sak som jag upplevde när jag var liten, runt 3-4 år kanske var att jag en natt i min morfars sommarstuga på Allmåsa vaknade ifrån soffan jag sov i av att locket på den ramlade ner. När jag lyfte upp locket såg jag en kvinnlig skuggfigur som hade en brunklänning med vit krage på och vita knappar. Hon sa till mig att jag inte skulle bli rädd, för hon ville bara se så jag mådde bra.

Många år senare, för typ 13 år sedan, dvs 15 år efter den här händelsen, var jag och min mamma i min morfars lägenhet och jag kolade på hans gamla foton. Jag hittade en bild på min mormor och morfar, deras bröllopskort. Kvinnan på kortet såg ut precis som den kvinnliga figuren som tittat till mig i morfars sommarstuga den där natten.

Det övernaturliga med detta, är att jag har ALDRIG träffat min biologiska mormor, då hon dog när min mamma var 16 år! Det var lite läskigt faktiskt... men inget som jag blev rädd av.. bara väldigt fundersam!

***

Sen en gång när jag jobbade på ett äldreboende i Oxie så kom jag in till en äldre dam som låg för döden. När jag kom in i rummet frågade hon mig vem flickan var som jag hade med mig. När jag sa till henne att jag inte hade någon med mig svarade hon mig att det hade jag visst. Att det stod en flicka i 5 års åldern snett bakom mig i en blå klänning!

Men då blev jag lite rädd faktiskt!
Och den natten hörde jag vid flertalet tillfällen små barn springa ute i korridoren! Men jag var faktiskt så rädd att jag inte gick och kolla utan lät dom springa. Dom störde inte mig.... men otäckt var det.

Jag har heller aldrig fått någon förklaring till det hela.

***

Och sen sista sån saken är faktiskt en upplevelse som jag delar med Johan. I hans lägenhet på Saarisvägen i Malmö kände vi oss iaktagna ibland. Dels fick jag en obehagskänsla av hans klädkammare, kan inte förklara varför, det var bara något skumt med den. Och vid ett flertalet tillfällen så upplevde vi båda två det som om det var någon som gick mellan ytterdörren och hans badrum. Hörde aldrig fotsteg eller så... men såg skuggor!



***

Tack för fina frågor Mia och ta för att du gillar min blogg och läser!
Kärlek till dig!

Jag har fått in tre frågor, ni överröser mig inte med dom direkt ;) Skärpning!!!

Men eftersom jag har fått tre ärliga frågor så tänkte jag att jag skulle svara på dom så länge!

Sara frågade: Vilket är ditt drömresemål?

Svar: Jag drömmer om att få göra en roadtrip genom Europa, men det resmål som lockar mest är faktiskt Barcelona.
Av den enkla anledningen att Barcelona är en stad som har allt jag vill ha. Kultur, sport, strand och storstad. Ultimatresemål för en rastlös själ som mig som inte kan ligga och trycka på en strand hela dagen.

Jag hoppas och önskar att jag ska kunna resa dit en dag! Om inget annat när barnen blivit lite större så dom också kan ha behållning av resan.
   

*******

Elin (som tyvärr inte lämna någon mailadress eller bloggadress) frågade: varför ska ni inte ha fler barn? :/ alltså vad har hänt med din kropp?
Svar: Vi har inte skrivit i sten att vi inte ska ha fler barn. Men två barn känns lagom. Iaf om vi ska bo kvar i det hus vi bor i nu. Det känns också tillfredställande att vi fick en liten kille nu och har fantastiska Freja sedan innan. En flicka och en pojke, maximal utdelning.

Vad hände med min kropp? Ja du... när jag var gravid med Freja så njöt jag av varje sekund. Mådde exemplariskt igenom hela graviditeten. Det kändes som om att jag var gjord för att vara gravid. Därför var det ALDRIG ett svårt beslut att ta att skaffa en till. Men något blev annorlunda denna gången.

Redan i v 15 i graviditeten med Viktor fick jag foglossningar, som främst satt i svanskotan, vilket gjorde att jag inte kunde sitta ordentligt. Till en början var det inga större problem, men ju längre in i graviditeten jag kom så blev foglossningarna värre och värre, och satt i främre fogen, ljumskarna och svanskotan. Stundtals hade jag så ont att jag inte ens kunde lyfta mina ben. Jag fick sova på soffan nån natt för att jag kunde inte gå upp för trappen.

Jag blev oerhört besviken, för jag hade kämpat och gått ner 47kg mellan graviditeterna och trodde verkligen att denna graviditeten skulle bli en dans på rosor. Det blev det inte.

Förutom de smärtsamma foglossningarna (som gjorde att jag fick sluta jobba 10 veckor innan bf) så var det väl bra... MEN som toppen på isbeget fick jag ju enorma blödningar efter förlossningen som gjorde att jag tappade över 2 liter blod.

Dessa faktorerna har gjort att jag sagt att det nog inte blir fler barn. Viktor är idag 11 månader och mina fogar är fortfarande inte bra. Frågan är om dom någonsin blir det. Och blir dom inte det så är det verkligen inte läge att utsätta kroppen för den belastningen som en graviditetet ändå innebär.

  

******
Therese frågade:  Tycker du att Viktväktarna är ett bra bantningssätt? Har även sett på en annan blogg att man kan dricka Pepsi eller är det Cola Light?! Hur fungerar det när man vill gå ner i vikt?! Är det dyrt att vara med i Viktväktarna?

Svar: Tack för din fråga Therese. Jag tycker absolut att VV är ett bra bantningssätt. Av en stor anledning, man bantar inte! Man lär sig att äta rätt genom att lära sig att prioritera sånt som är bra för en och välja bort sånt som är mindre bra för en. VV är dessutom ett bra viktminskningsredskap då man får verkligen lov att äta vad man vill, så länge man inte äter mer än vad som är rekommenderat per dag.

När man följer VVs rekommendationer så är lightprodukter det som förespråkas. Funlight (saft) och alla light läsk är "gratis" så att säga, det likställs med vatten enligt vv-tänket. Annars ska man vara väldigt restriktiv med vad man dricker för juice, saft, kaffedrinkar osv innehåller väldigt mkt socker! Något man inte alltid tänker på.

VV garanterar att man går ner i vikt, vilket jag också kan intyga. Jag gick ner 47 kg med viktväktarna mellan min senaste graviditet och den med min dotter.

Däremot vill jag att du ska vara medveten om att man som nyförlöst och de första året efter förlossningen inte är redo kroppsligt att tappa en massa vikt. En del gör det iaf, andra inte. Jag tillhör den sistnämda kategorin. Jag skrev in mig på VV när min dotter var tre veckor gammal, men det var först när hon var 15 månader som det lossnade. Detta beror på en gen, som är lika gammal som mänskligheten, så det finns inget man kan göra åt det.

Däremot är det ju aldrig fel att äta rätt och ge sig själv en bra grund att stå på. Motion och bra mat är ju alltid bra. Jag gick ner i vikt det första året, men det var gram, inte kilo, och ibland hade jag gått upp 0,5kg och sen gått ner 0,3 till veckan efter. Det kan vara bra att veta så att man inte blir besviken.

Det kostar 350 kr i månaden, och för detta får man tillgång till VVs hemsida där du har en egen sida och kan skriva in allt du äter, hålla koll på dina points, skriva in din vikt, viktminskning, du kan följa kurvor på vikt och mått. Där finns en enormt stor receptbank, forum och mycket mycket annat bra. Dessutom får du även gå på mötena på en plats nära dig en gång i veckan, och där får du stöttning och peppning av en coach och dessutom får du material och tips för hur du ska klara nästkommande vecka!

Jag tror helhjärtat på VV som viktminskningsmetod. Och jag kommer skriva in mig igen. Just nu måste jag bara få rätsida på min rygg först. Man måste inse sina begränsningar också!

Men VV är kanonbra!
Du får mer än gärna höra av dig igen till mig när bebisen är kommen och du behöver tips och idéer.
Lycka till!

  

******

Kom igen nu...fler frågor :)

Ibland får man vara lite ego ;)

Tycker det är dåligt tryck i bloggen.... Ingen som kommenterar längre...
Tråkigt tycker jag!

Men eftersom jag har en besöksräknare så VET jag att ni är iaf några som är här inne och läser.
Så nu gör jag något som jag aldrig tidigare har gjort, jag öppnar upp för frågestund!

Ställ en fråga och jag lovar att svara ärligt, på ALLT!
Ställ frågor om barn, förlossning, relationer, barn, sex, fotboll, hotell, turism....

Hit me...

Som min mamma brukar säga: Det finns inga dumma frågor, bara dumma svar!

Kom igen!!

Vad vill du veta?

Kram på er

Idag, om fyra timmar, är det exakt 8 år sedan jag satt där på bänken på Lilla Torg i Malmö och väntade på min försa dejt med (då) Johan Jönsson.

Jag var 22år och han var 27år.....
Jag satt där, nervös, förväntansfull och glad. Klädd i mina svarta bxor, blommiga linne, MFF-hoodien med texten "Malmö stadion är vår himmaborg", min röd och vita adidasskor! Jag kommer aldrig glömma den dagen.

Det var verkligen en dag i förändringarnastecken.

Jag ljög för mitt ex och sa att jag skulle skriva klart min uppsats och ville därför inte bli störd, men sanningen var att jag tagit steget att lämna vår destruktiva relation och gå vidare, göra något som jag egentligen borde ha gjort tidigare.

Men när jag "träffade" Johan på Spraydate så öppnade sig en helt ny värld. En värld där jag plötsligt var intressant, där jag på nåt sätt blev ett första val.

Jag ljög för mitt ex för att jag inte orkade ta diskussionen med honom, jag ljög för att jag verkligen ansåg att han inte hade med saken att göra. Han hade valt bort mig och således också rätten till att överhuvudtaget påverka mig!

Mitt fokus låg på framtiden... på min dejt med denna mystiske kille vid namn Johan. Killen som fått mig att skratta och le från hjärtat igen, för första gången på flera månader. Killen återgav mig hoppet och tron om kärleken!

Så jag satt där på bänken på Lilla Torg och väntade så tålmodigt jag kunde. Att komma i tid varken var eller är Johans grej, men det visste jag inte då ;)

Så kom han då... cyklandes... jag kände igen honom direkt även om vi aldrig hade träffats på riktigt tidigare.
Och så log han... han log så där innerligt och kärleksfullt mot mig... och det var då jag insåg att allt kommer bli bra!

Jag minns inte vad vi pratade om när vi satt på uteserveringen på Victors, jag vet bara att jag pratade HELA tiden (något som jag alltid gör...kronisk mundiarré). Det blåste som FAN och vi flyttade in en stund, det var trevligt... men det kändes ändå konstlat....

Så kom det där ögonblicket när Johan tyckte att det var dags att gå......

Jag hann nog tänkt en miljon skrämmande tankar innan han ÄNTLIGEN sa: Jag vill verkligen inte att vår dejt ska sluta nu, så vad gör vi nu?

Jag var såld! "You had me at hello!"

Vi gick hem till Johan, för min lägenhet såg ut som kriget!
Johan köpte pizza, cola och lösgodis medas jag satt kvar i hans soffa i hans lägenhet, ensam!

Där satt jag och aldrig någonsin har något känts SÅ självklart.
Jag kände mig verkligen hemma från första stund.

Men det är väl så det ska vara och kännas när två själar finner varandra!

En dejt och sen var det vi för alltid!

Det finns verkligen INGEN som jag har älskat så mycket, så rent och så innerligt som jag älskar Johan.

Det fanns många faktorer som var jobbiga att hantera efter vår första dejt, men inte ett enda av besluten var svåra att ta, för JOHAN var absolut den jag ville ha!

Han var värd varenda chans och absolut den killen som jag ville spendera min tid med.

Som Winnerbäck sjunger i en av sina låtar "jag lovar ingenting, det är det enda jag håll, men jag känner nånting, jag är så gott som förtrollad...." Man kan aldrig lova någon annan någonting, men man kan försöka, man kan ge någon en chans.

Och det gjorde vi.... vi gick ALL IN! Och vilken succé!
Nu sitter vi här i vårt blåa radhus med två fantastiskt fina barn som man och fru!

Jag är sannerligen glad över att jag följde mitt hjärtas röst den där dagen för 8 år sedan!
Är det rätt så är det!

Johan - Tack för att du gör mig till en bättre människa!




Åh vad jag älskar dig baby!!!

Här är fem olika hårfärger och frisyrer som jag har haft sedan jag träffade Johan.
Längst upp till höger har jag min absoluta favoritfärg -  SVARTTULPAN! Jag älskar att vara mörk.. och den här färgen är magiskt snygg. Bilden är tagen ca 6 månader innan jag träffade Johan. Längst ner till höger var julen 2004, då gick jag all in. Riktigt snyggt var det faktiskt. Svart i luggen och så blont som låg liksom under hela.. och så då vinrött längst bak. Bakifrån såg det ut lite som flammor när det blonda lös igenom mellan det svarta och röda. Vild ´n crazy!

Bilden längst upp till vänster där har jag nån blond/kopparvariant med uppklippt och pannlugg. Det var frisyren och färgen jag hade efter bilden längst ner till höger.

Bilden längst ner till vänster är taget när Freja är 2 månader gammal, dvs drygt fyra år sedan! Ljusbrunt med blonda slingor och pannlugg. Riktigt snyggt MEN sådär ser jag bara ut samma dag som jag lämnat frisören. Då mitt hår är lite lockigt så krävs det massa plattning och föning, och det har jag varken lust eller ork till!

Bilden i mitten är dagen för en vecka sedan. Blond-deluxe! Johan menade på att jag var blond när vi träffades, så det är ju falskmarknadsföring att inte vara det ;) Jag blonderade mig för hans skull... själv tycker jag faktiskt inte att det är särskilt snyggt. tycker jag ser blek ut.. och så blir det inte riktigt blond då jag har så mkt rött i mig själv.

Men jag har införskaffat silvershampoo nu så det ser iaf bättre ut! Men när det är dags att återgå till jobb i september så blir jag mörk igen ;)

Min man ÄLSKAR när jag är blond, och vad gör man inte för den man älskar ;)

Innan


Efter:

Deluxe blond ;)

Vad tycker du?