Livets Lilla Goda

Idag, om fyra timmar, är det exakt 8 år sedan jag satt där på bänken på Lilla Torg i Malmö och väntade på min försa dejt med (då) Johan Jönsson.

Jag var 22år och han var 27år.....
Jag satt där, nervös, förväntansfull och glad. Klädd i mina svarta bxor, blommiga linne, MFF-hoodien med texten "Malmö stadion är vår himmaborg", min röd och vita adidasskor! Jag kommer aldrig glömma den dagen.

Det var verkligen en dag i förändringarnastecken.

Jag ljög för mitt ex och sa att jag skulle skriva klart min uppsats och ville därför inte bli störd, men sanningen var att jag tagit steget att lämna vår destruktiva relation och gå vidare, göra något som jag egentligen borde ha gjort tidigare.

Men när jag "träffade" Johan på Spraydate så öppnade sig en helt ny värld. En värld där jag plötsligt var intressant, där jag på nåt sätt blev ett första val.

Jag ljög för mitt ex för att jag inte orkade ta diskussionen med honom, jag ljög för att jag verkligen ansåg att han inte hade med saken att göra. Han hade valt bort mig och således också rätten till att överhuvudtaget påverka mig!

Mitt fokus låg på framtiden... på min dejt med denna mystiske kille vid namn Johan. Killen som fått mig att skratta och le från hjärtat igen, för första gången på flera månader. Killen återgav mig hoppet och tron om kärleken!

Så jag satt där på bänken på Lilla Torg och väntade så tålmodigt jag kunde. Att komma i tid varken var eller är Johans grej, men det visste jag inte då ;)

Så kom han då... cyklandes... jag kände igen honom direkt även om vi aldrig hade träffats på riktigt tidigare.
Och så log han... han log så där innerligt och kärleksfullt mot mig... och det var då jag insåg att allt kommer bli bra!

Jag minns inte vad vi pratade om när vi satt på uteserveringen på Victors, jag vet bara att jag pratade HELA tiden (något som jag alltid gör...kronisk mundiarré). Det blåste som FAN och vi flyttade in en stund, det var trevligt... men det kändes ändå konstlat....

Så kom det där ögonblicket när Johan tyckte att det var dags att gå......

Jag hann nog tänkt en miljon skrämmande tankar innan han ÄNTLIGEN sa: Jag vill verkligen inte att vår dejt ska sluta nu, så vad gör vi nu?

Jag var såld! "You had me at hello!"

Vi gick hem till Johan, för min lägenhet såg ut som kriget!
Johan köpte pizza, cola och lösgodis medas jag satt kvar i hans soffa i hans lägenhet, ensam!

Där satt jag och aldrig någonsin har något känts SÅ självklart.
Jag kände mig verkligen hemma från första stund.

Men det är väl så det ska vara och kännas när två själar finner varandra!

En dejt och sen var det vi för alltid!

Det finns verkligen INGEN som jag har älskat så mycket, så rent och så innerligt som jag älskar Johan.

Det fanns många faktorer som var jobbiga att hantera efter vår första dejt, men inte ett enda av besluten var svåra att ta, för JOHAN var absolut den jag ville ha!

Han var värd varenda chans och absolut den killen som jag ville spendera min tid med.

Som Winnerbäck sjunger i en av sina låtar "jag lovar ingenting, det är det enda jag håll, men jag känner nånting, jag är så gott som förtrollad...." Man kan aldrig lova någon annan någonting, men man kan försöka, man kan ge någon en chans.

Och det gjorde vi.... vi gick ALL IN! Och vilken succé!
Nu sitter vi här i vårt blåa radhus med två fantastiskt fina barn som man och fru!

Jag är sannerligen glad över att jag följde mitt hjärtas röst den där dagen för 8 år sedan!
Är det rätt så är det!

Johan - Tack för att du gör mig till en bättre människa!




Åh vad jag älskar dig baby!!!