Livets Lilla Goda

1. När föddes ert barn?
* 30 juni kl 1719

2. Vikt, längd & hattmått (vid födsel)?
4295 gram, 53 cm och 37 cm i hattmått

3. Namn på barnet?
VIKTOR Lars Johan

4. Syskon?
Ja en storasyster som heter Freja, 3 år.

5. Vilken blöjsort använder ni & varför just den sorten?
Libero! Har använt pampers också nu den första tiden, då vi fick 4 paket av en vän. Men jag upplever det som att pampers blir blötare och absorberar mindre.

6. Vart sover ert barn på natten och hur sover de under natten?
Viktor sover i en vagga sidan om vår säng. Han somnar oftast vid 22-23 tiden och sover till 02-04, äter och somnar om, vaknar oftast runt 06-08 sen. :)

7. Hur ofta kräks ert barn?
Ganska sällan faktiskt, ibland kommer det lite när han rapar efter matningarna, men det är ALDRIG kaskadspyor, så jag klassar inte honom som ngt kräkbarn.

8. Hur ofta byter ni blöja?
När det behövs!

9. Vart trivs ert barn bäst, sele, sjal eller vagn?
Viktor trivs bra på de flesta ställena, men när han är "kramig" så är det bara sjalen som gäller, och då lugnar han ner sig och somnar på två sekunder. Så jag ÄLSKAR min bärsjal.

10. Hur är ert barn på dagarna? Vaken, sover, skriker?
Förmiddagarna sovs oftast igenom. Skriker sällan, typ gnyr till när han vaknar och är hungrig. Eftermiddagarna är han vaken betydligt mer, är med mkt. Kan sitta i sin sitter eller ligga i sitt gym och vara nöjd med detta! Igår slog han nog ngt slags rekord och var vaken 8 timmar!

11. Har ni bokat tid till efterkontrollen?
Nej inte än, men det är för att jag vet att dom ändå inte tar emot förän i slutet på augusti pga semestrar.

12. Några framsteg ert barn gjort?
Fixerar blicken, ger svarsleende och stabiliserat nacken!

13. Kommer ni skaffa fler barn?
Nej det tror jag faktiskt inte. Har en dotter sedan innan, och fick en son nu, så det känns liksom exemplariskt. Men man ska aldrig säga aldrig. Men det lär dröja i så fall.

Lillebror hade verkligen en vaken dag igår. Från kl 1630 till 2330 höll han sig vaken, och visade inga som helst tecken på att vilja sova. Otroligt!

Men tillsist somnade han.... och sov faktiskt till 0430. Härligt med 4½ timmes sömn, oavbruten.
Sen åt han och somnade om, och sov till 0800. Fast jag steg upp 0730 för då vaknade Freja.

Han åt och somnade om, och sover fortfarande. Undra om han ska ha en riktig sovardag idag?!

Idag har jag träningsvärk i rumpan!

Först igår så var jag och Freja ute och promenerade med lillebror. Då hade jag mina easytone-skor på mig. Och dom är SÅ effektiva. Är kär i mina skor. Jävlar vad det känns i rumpan, benen och ryggslutet när man varit ute och gått.

5 km är det från oss upp till Kirsebergstorget t/r, sen gick vi ett varv inne i Beijerspark också, så vi kan lägga till 1,1 km på det. Nice!

Så vi gick 6,1 km igår jag och Freja, ja för hon gick också... HELA vägen, trots att vi hade ståbrädan med oss.

Sen tre timmar efter vår promenad så cyklade jag till min frisör t/r, enkel väg dit 5,4 km.... så jag cyklade nästan 11 km igår också. FETTNAJS.

Men som sagt det känns i rumpan idag... det är ju trots allt bara en månad sedan imorgon sen jag födde barn!
Men jag är tacksam över att jag kan röra mig så obehindrat som jag faktiskt kan...

Har sagt tidigare att jag ska börja träna så smått med mitt wii active och zumba fitness, men jag väntar en vecka till innan jag drar igång. Ska nog inte gå ut för hårt!

Igår var jag hos min frisör Emma på hennes salong, Hårstudion i Malmö.
Det var jag värd! Det var nästan ett år sedan jag var där!

Det tar alltid lika lång tid när jag är där! Minst tre timmar! Lyx!

Egentligen tänkte jag bara klippa topparna, men på vägen dit, svettandes på cykeln bestämde jag mig för att klippa av så mkt som möjligt!


Tänk att man kan bli snygg av att se ut såhär!

RESULTATET




Är verkligen supernöjd!

Även om det känns väldigt långt borta så är det nu gjort.
Viktor är uppsatt i kö till förskoleplats.

Gjorde likadant när Freja fötts. Skrev upp henne med en gång.
Freja går på ett såkallt syskondagis, så jag har anmält Viktor dit.

Önskan om inskolningsstart den 13 augusti 2012.
Jag börjar ju jobba den 3 september 2012 igen!

Känns konstigt att göra anmälan, men samtidigt roligt.

Jag ÄLSKAR nämligen att följa mina barns utveckling.

Jag måste verkligen berömma DHL i Malmö. Fick en avi i torsdags, i fredags ringde jag för att boka leveranstid av paketet. Fick beskedet: Måndag mellan 10-14.
Imorse kl 0915 ringde det på dörren: DHL!

Alla produkter som jag fått levererat via DHL den senaste tiden har kommit tidigt på morgonen, så man har sluppit sitta hemma och vänta halva dagen på ett paket som aldrig kommer.

Det som kom med DHL denna gången var en ny high-tech barnvakt från Philip Avent.
Jag blev uttagen via deras sida på facebook i maj. Och idag kom då paketet äntligen.

Den är sjukt avancerad, så det krävs nog att läsa instruktionsboken innan man börjar använda den.



Den verkar helt fantastisk iaf.

- klarar sig upp till 24 timmar innan den behövs laddas igen
- 330 meters räckvidd
- mäter temperaturen i barnets rum
- inbyggd nattlampa och vaggsånger, som dessutom kan aktiveras med föräldraenheten
- Det finns en samtalsfunktion så att man kan prata med ens barn

Helt fantastisk produkt! Kan inte vänta på att ladda den och få köra igång!



TACK PHILIPS AVENT!

Nu har vi bokat tid för dop åt Viktor.
Den 18 september kl 12 blir det dop i Kirsebergskyrka.


Då ska han bli ett körsbärsbarn precis som sin syster. Det är en fin tradition som dom har i Kirsebergs kyrka. Att när man döps så får man ett körsbär med sitt namn och dopdatum på, detta körsbär kommer hänga i trädet i bakre delen av kyrkan fram tills det, ungefär ett år senare, plockas ner och delas ut till dess ägare på ett stort körsbärskalas i kyrkan. Supertrevligt!

Den 18 september är en speciell dag, det är nämligen Viktors blivande fadders födelsedag. Tyckte det blev extra speciellt om vi la hans dop på hennes födelsedag.

Ska bli hur kul som helst med dop! Var på panduro hobby igår och köpte papper, lim och snöre, så snart ska jag sätta igång och skapa inbjudningskort!


ÄLSKAR Kirsebergs Kyrka. Den är så liten och gullig. Och dessutom så gifte vi oss här, och Freja är med döpt här!



Och det blir samma präst som döper Viktor som veg oss och som döpte Freja!

Även om vi fick papperna från skatteverket i veckan över att Viktor nu är registrerad, har fått sina namn och fyra sista siffrorna i personnumret, så känns det viktigt för oss att döpa honom!

Viktor myser hos farmor! Det ärks verkligen att han har blivit äldre, han är vaken mer, är med mer, följer med blicken och ger svarsleende <3



Att bada är verkligen något Viktor gillar, superhärligt att se han. Så lugn och mysig! Hoppas han är lik sin syster där, ett litet vattendjur. Ser framemot att börja på babysim med honom!


Mitt lilla kuvertbarn ;)



Är verkligen nöjd med hur det funkar med maten här hemma. Det är inte 50/50 på fördelningen med amningen vs flaskan, utan snarare 80/20. Men jag pumpar ut det jag har och samlar under dagen. På natten/tidig morgon så ammar han, och det funkar bra då. Då har ha ro att suga och det känns bra. Allting är ju bättre än inget!


Men det kvittar om han ammar eller flaskmatas, för han tvärdäckar alltid ;) Min lilla groda!



Han är verkligen en mysig kille. Vill väldigt gärna vara nära, hela tiden. Så igår kväll blev det verkligen en lyxkväll för honom. Han låg som ovan på min arm i tre timmar, då vi kollade film och mös! Finaste lilla killen!

Dagarna har bara flugit iväg och blogguppdatering har inte varit piro 1, tyärr.

Johans semester är nu slut och jag är ensam med barnen.
So far so good ;)

Igårkväll kollade jag och Johan film och mös, vilket resulterade i att vi var vakna ganska sent, så lillebror åt 0030. Detta gjorde att han sov till 0515, åt och somnade om och sov till 0915 :) Härligt värre. Freja vaknade vid 07, men hon la sig i Johans säng (som redan stigit upp då han skulle till jobb) och kollade på barnprogram. Klockan 09 steg jag sjäv upp, fräsch som en nyponros ;)

I torsdags hade vi kärt besök av Sarah, Matte och lilla Movits! Härligt att äntligen få träffa dom. Vi ska definitivt packa in oss i bilen, förhoppningsvis i augusti, och köra upp till Sthlm, och hälsa på nära och kära.

I lördags skulle vi egentligen åkt till Tosselilla, men det blev inställt, pga regnet. Precis som allting annat denna sommaren. Så känns det iaf. Så drygt. Det är snart augustimånad och hela juli har ju varit ett enda regnväder... så jävla tråkigt.

Vart tog mitt sommarmys vägen? Det med rosabubblor i loungen med mannen på kvällarna, grillkvällarna med vänner i trädgården, powerwalksen med Cindy och vagnarna, badplask på segevångsbadet, solstunderna medans freja lekar på lekplatsen? *suck*

Är iofs ingen jätte soldyrkare, men lite bättre väder än det här får det gärna vara! Får hoppas att augusti/september/oktober blir kanonmånader så man kan njuta av en fantastisk höst istället!

Nu har vi äntligen fått vaggan!
Denna vagga har Johans morfar gjort, och häromdagen kom min svägerskas bror och lämnade den till oss.
Den har funnits i Ronneby hos Johans bror tidigare, och av diverse anledningar har vi inte varit där eller dom hos oss än så därför är vi så tacksamma över att Geggan kunde ta den med sig när han körde från Ronneby nu. <3


Freja fick såklart testa den först! Lika bäst så, annars känner hon sig bara undanskuffad, och det vill man ju inte.


Lillebror inveg den sen och den blev mer än godkänd!

Superfin är den!

Lugn och stilfull eftermiddag hos familjen Malmborg.
Lillebror sover i soffan, storasyster är trött, pappa vill slösurfa! PERFEKT tänkte mamma som frågar om det är okej om hon går och tar ett varmt bad?!

JA svarar pappa!
Föreslår för storasyster att följa med upp till föräldrarnas sovrum där hon erbjuds hela stora sängen, lillebrors täcke, pappas kudde och barnprogram, och förhoppningsvis en liten middagslur. Hon nappar på detta.

Mamma tappar upp badet.....
Storasyster ligger och myser i sängen...
Lillebror sover i soffan....
Pappa slösurfar....

Mamman lägger sig i badet: PANG!

Lillebror vaknar! Pappa slösurfar inte längre och storasyster ska INTE titta på tv och mysa i stora sängen.
Pappa och lillebror kommer upp på ovanvåningen, storasyster vill leka. Storasyster för oväsen, pappa blir irriterad, lillebror gråter!

Storasyster vill bada med mamma, klär av sig och hoppar ner i badet!
Lillebror och pappa går och lägger sig i stora sängen och myser.
Mamma stiger upp ur badet.

Går ner på nedanvåningen!

Storasyster badar....
Pappa och Lillebror sover...
Mamma slösurfar...

VAD HÄNDE MED MITT BAD OCH MIN LUGNA STUND!
Får väl försöka igen imorgon!

Idag kommer ÄNTLIGEN Sarah, Mattias och lilla Movits till oss.
ÅH VAD JAG HAR LÄNGTAT!

Tänk att en av mina bästa vänner fick sin son endast tre dagar efter att Viktor kom till världen!


Ska ta många foto på underverken.

Nu ska jag klä på mig och bege mig till Entré för lite shopping!
Ha en bra dag.

Igår var vi på bvc med Viktor, och han växer så att det knakar!

Födelsevikt: 4295 gram
3 dgr: 3985 gram
8 dgr: 4460 gram
14 dgr: 4880 gram
21 dgr: 5295 gram

Min fina kille!

Han äter bra och sover bra, fast han har lagt till med en ovana att inte vilja somna om när han äter första målet. Dvs det målet som äts någon gång mellan 01-03. I natt vaknade han 0130 och VÄGRADE somna om igen, och var vaken till 0325 :/ Sådär upplyftande. Men sen sov han faktiskt till kl 0630! Men ändå..... man vill ju sova.. det borde ju han också vilja ;)

*ÄLSKAR DIG*

Fy allså tröttheten har hunnit ikapp mig!
Nu har man nattsuddat varje natt i två veckor, och det börjar känns, speciellt i mitt huvud.
Jag har huvudvärk konstant, men det kan bero på mitt låga järnvärde också.

Jag måste försöka styra om lillebrors sista mål till 22-tiden istället för 23-24-tiden, så att man kommer i säng i tid. Har inga problem med att gå upp kl 02-03 för att mata, men det är jobbigt att stiga upp kl 03 om man inte kommit i säng förens kl 0030 typ.... men om man lägger sig kl 2230 och behöver stiga upp kl 03 då har man fått sova 4½ timme redan, sen somnar han ju om, och vaknar vid 06-07-tiden, och skulle det vara så att Freja vaknar vid 06, ja då har man åtminstone hunnit få 2-3 timmar sömn efter lillebrors nattmål, och då kanske man är människa.

Igår somnade Freja i bilen när vi var och handla, Johan lyfte in henne i soffan och hon var tvärdäckad. Så hon fick lov att sova två timmar. Hon har nämligen morgonsuddat tidigt i flera dagar, och varit uppe sent och det är en stor omställning att få en lillebror och helt plöstligt behöva vänta på att få sin vilja igenom ;) Så vi lät henne få landa lite. Då passade jag på att lägga mig också, men såklart vaknade lillebror med en gång... så det blev lite babymys i sängen istället... men istället fick jag sova imorse.

Lillebror åt vid 0230 och somnade om igen vid 0318, sen vaknade han 0620 och åt och somnade om. Kl 0720 vaknade Freja och då gick Johan upp med henne och jag och lillebror fick sova vidare i lugn och ro. vi steg upp 0940. UNDERBART!

Viktor förstår inte riktigt att han bara är två veckor gammal, han har en superstark nacke!
Duktig kille! Han är lik sin syster, hon hade också grymma nackmuskler tidigt!

igår klockan 1315 hade vi en date med BVC. dags för vägning, alltid lika spännande.
Visst hade lllebror gått upp i vikt, nu väger han 4880 gram, det är en viktökning på 585 gram sedan han föddes. Duktig kille!

Igår tog jag en vätskedrivandetablett vid 0900, och kl 0948 hade den kickat in. Klockan 1050 hade jag varit och kissat 7 ggr redan. På skoj ställde jag mig på vågen och insåg att jag på 1 timme och 15 minuter gått ner 1,7 kg, och då hade jag ätit frukost under tiden ;)

Så nog stod det vätska i kroppen. Min högerfot är nu normal igen efter att ha varit svullen i flera veckor. Skönt!

Däremot vågade jag inte ge lillebror min bröstmjölk alls igår, pumpade och hällde ut. Osäker på om den vätskedrivande effekten går över i bröstmjölken, och lillebror har definitivt ingen överflödig vätska som behövs drivas ut. som sagt vågade inte ta risken.

sa till Johan för ett par dagar sedan att mina fogar inte spökar längre och att jag mår toppen, jag skulle nog inte ropat hej än.... I förrgår hade jag så galet ont, men i förrgår var lillebror också extremt mammig och "jag-vill-vara-nära" så jag bar på honom nästan hela dagen. Och det kändes i höfterna/ljumskarna på kvällen.

Så jag måste nog vänta iaf tills nästa vecka innan jag börjar träna med mitt wii igen. Men jag är verkligen sugen på att börja träna igen!

Idag är det den 14 juli och lillebror blir 2 veckor gammal, fast han skulle ha varit en månad ;)

Klockan 1315 har vi en date med bvc för vägning! Ska bli spännande. Lillkillen äter ju som bara den.
Inatt vid 0230 drog han i sig 180 ml ersättning, galet. Fast å andra sidan hade han inte ätit mer än 90 ml innan han somnade kl 2230 igår.



Återkommer i eftermiddag med viktresultatet!

JAG ÄLSKAR ER <3

I söndags var min morbror, hans sambo och min kusin här för att träffa Viktor.

Väldigt coola kläder i storlek större fick lillkillen!



En stundande rockerkille!

Inte nog med att det var ett trevligt besök, det resulterade även i att Viktor nu har fått gudföräldrar, då min morbror och han sambo hedrade och ödmjuka, mer än gärna åtog sig uppgiften!

Så nu kommer även Viktor ha världens bästa gudföräldrar, precis som Freja!

Jag måste erkänna att jag är djupt chockad över hur snabbt min kropp har återhämtat sig efter denna graviditeten.

Det känns knappt att jag har varit gravid. Så besvikelsen över att min enorma viktminskning inte belönade sig under graviditeten har vägts upp med att det uppenbarligen lönar sig nu efteråt :)

Idag satte jag mig på cykeln för första gången och cyklade till Kirsebergstorget för att handla på Apoteket och Coop. 5 km t/r. Och det gick hur bra som helst. det känns i magen att man varit gravid, saknar totalt magmuskulatur. Men frånsett det så känns det riktigt bra. Jag cyklade inte förens efter 11 månader med Freja, jag var helt brutalmisshandlad i underlivet, magen och ryggen efter den graviditeten. Såklart gjorde ju övervikten sitt.

Jag har sedan Viktor föddes för 12 dagar sedan gått ner 10,5 kg.

Eftersom jag nu känner mig bra så ska jag imorgon faktiskt våga mig på att ta en av mina vätskedrivandetabletter och förhoppningsvis då bli av med ytterligare ett par kilo. Mina fötter är som elefantfötter, så det står nog en hel del vätska i kroppen.

Jag ska även ta och kolla upp Viktväktarnas lokal vid Caroli City inom snar framtid och skriva in mig igen. För nu ska jag ner i målvikt. Jag har sparat mina mått sen jag skrev in mig på viktväktarna efter graviditeten med Freja och så mätte jag mig imorse, mycket intressant.

Den 23 juni 2008 Skrev jag in mig på viktväktarna, och då hade jag de första måtten, de måtten som står inom parantes är de måtten jag har idag:

Vad: 43 cm (37)
Knä: 46 cm (40)
Lår: 78 cm (66)
Höft: 143 cm (135)
Midja: 133 cm (119)
Byst: 129 cm (122)
Hals: 37 cm (34)
Överarm: 37 cm (34)

Fortfarande inga smickrande siffror, det är jag väl medveten om, men det stora skillnaden är vikten. Och jag känner mig verkligen peppad inför den här sista viktresan.

Det känns nice att veta att midjemåttet idag, trots att det var 12 dagar sedan man födde barn är 14 cm mindre än när jag 3 veckor efter förlossningen med Freja skrev in mig på VV. ALLA måtten är ju mindre än efter Freja, och det är ju skönt.

Återkommer på onsdag med nya mått, se om vätskan kan påverka något nämnvärt.

Igår var Christina vår bvc-sköterska här på hembesök. Riktigt trevligt. Skönt att slippa ta sig dit.
Det var trevligt att prata med henne och få en och annan sak bekräftad.

Lillkillen har gått upp i vikt, 4460 gram väger han nu. Det är 165 gram mer än när han föddes för 9 dagar sedan, men han gick ju ner till 3985 gram på BB, så från i lördags till igår hade han gått upp 475 gram.
UNDERBART! Duktig kille.

Men det är ju så, guld väger <3

Jag sa det att jag tyckte han var så med redan, och vaken och stark i nacken osv och då bekräftade Christina det jag misstänkte att överburna barn utvecklas i magen, så i fysiken är han som en tre veckors baby trots att han bara är 9 dagar gammal.

För han förstår inte att han bara är 9 dagar gammal, han är jättestark i nacken, är vaken långa perioder, han försöker till och med sträcka på benen "stå" och så är han glupsk som bara den.

Vi har fram tills igår gett honom 90 ml ersättning de gånger han inte har ammat, och nån gånger per dag blir det att vi ger utpumpad bröstmjölk (50-60 ml) och sen kompletterar med ersättning typ 40 ml.

Han åt igår precis innan BVC-sköterskan kom kl 13 (90 ml) , sen var han vaken till kl 15, därefter sov han till 1730, åt (90 ml ersättning + 20 ml bröstmjölk) och somnade och sov till 21, åt (90 ml) och somnade, vaknade vid 23 åt 90 ml ersättning + 50 ml bröstmjölk), somnade och sov till 0320, ammade honom, inte nöjd, åt 90 ml ersättning, inte nöjd... klämde 60 ml ersättning till, somnade till sist igen kl 0445, sov till 0630, la över honom i vår säng, ammade honom på favoritbröstet till kl 0800 (!!!!!), han somnade och sov till 0930 och då klämde han 120 ml ersättning! och har varit vaken sedan dess, dvs två timmar nu!

Min lilla kille är inte så liten!

Men bvc-sköterskan sa att vi var på rätt spår så det var bara till att fortsätta.

Nästa besök är på torsdag den 14/7.

Imorgon efter kl 1300 kommer dom från BVC hem till oss.
Det gjorde dom aldrig med när vi fått Freja.

Rätt skönt faktiskt att dom kommer hit så slipper vi ta oss dit, inte för att det är långt dit, det tar 5 min att gå till BVC, men ändå, det är trevligt att slippa packa ner hela familjen för ett besök. Vi kommer ränna där ändå stup i kvarten framöver.

frågade när dom ringde om dom kunde ta mitt HB, men det kunde dom inte, utan jag måste kontakta curakliniken eller förlossningen. BVC-sköterskan rekommenderade mig att ringa förlossningen ändå, för att boka in en tid med förlösande barnmorska/undersköterska för att prata om förlossningen, räta ut frågetecken och bara prata om förlossningen. Det gjorde vi aldrig med Freja, men det kanske man bör göra.

Framföra kritiken mot förvirringarna på prenatal samt den rabiata läkaren som inte kunde ta ett beslut!
Men samtidigt ge feedback på den fantastiska vård jag trots allt fick!

Måste faktiskt säga det, att en vecka efter lillebrors ankomst så ser jag inte lika dramatiskt på det som hände.
alltså det var fortfarande ingen kul upplevelse, men om man ser på helheten så var det en bra förlossning och eftervården var toppen.

Visst blödde jag, men det positiva är att det gör jag knappt nu, eftersom dom tryckte ut all blod ifrån livmodern på mig efter förlossningen, finns det idag inte en massa rester som måste komma ut av sig själv. Och det känns bra, för att ha avslag i flera månader som med dottern slipper jag gärna.

Krystbiten gick fort, tre värkar och 6 minuter, det har resulterat i att jag faktiskt inte känner mig som jag ens har fött barn därnere. Och det är alltid positivt. Med dottern tog det nästintill 11 månader innan jag kände mig återställd därnere.

Idag fick jag även redan på vad 7,81 betydde. Efter förlossningen så sa barnmorskan och undersköterskan att dom aldrig upplevt ett sånt bra värde på en bebis någonsin. Vi glömde fråga vad det var för värde och har funderat på det en vecka nu. Men idag när jag pratade med BVC-sköterskan så förklarade hon att det var värdet från den elektrod som satt på hans huvud, den som mäter hur han påverkas av utdrivningsskedet. Och 7,81 är då ett basiskt tal, vilket innebär att han inte alls reagerade på utdrivningen. Och det kan man ju förstå... det gick ju så fort!

Jag hade en fantastisk barnmorska och undersköterska, och förlossningstiden mer än halverades i jämförelse med dotterns förlossning som tog 28 timmar. Värkarna började 2230 och han är född 1719 så denna gången tog det 19 timmar. 11 timmar av de 28 med dottern spenderade vi på förlossningen medans vi befann oss 11 timmar på förlossningen denna gången också... men hemma var det bara 8 timmar som jag härdade ut.

Utdrivningsskedet blev 40 minuter kortare denna gången, och det uppskattar jag.

Så alltså, men facit i hand, blev det en förlossningsrevansch iaf.

Ja nu är det drygt 5 dygn sedan lillebror kom till världen och jag blev tvåbarnsmamma!
Det känns sjukt overkligt och stort.

Börjar landa i det hela nu, men det är mycket känslor!
Det har varit många tårar.... men mestadels glädjetårar.

Men en del tårar beror också på känslan av otillräcklighet och dåligt samvete för att man nu inte har 100 procent att ge till Freja.

Freja är superstolt storasyster men hon är inne i en period där man inte kan ta en tillsägning utan att diskutera, argumentera, skrika, sätta sig emot osv. Tre år och fullt övertygad om att det är hon som styr världen... ni förstår själva att det bli många konflikter!

Viktor han är världens snällaste och sover, äter och myser! Jag är betydligt lugnare med honom och hans existens än jag var med Freja. Jag skrev ett långt inlägg för en tid sedan gällande amningen och jag måste säga det att det blev inga som helst konstiga känslor om hur jag skulle göra med det.

Iom att vi låg på bb så pass länge och inte hade särskilt mycket annat att göra än att amma så gav jag det en betydligt mer ärligare chans denna gången. Dessutom tog jag hjälp av i princip alla i personalen beträffande det hela. Och det visade sig att jag var inte fel på det när freja kom till världen för Viktor är precis likadan som hon var, dvs ilsk så in i om inte mjölken rinner ner i halsen. Skillnaden är bara den att Viktor tar tag och suger bra, när han väl har ro till det hela. Så därför ammas han på kvällstid och nattid, och mjölken har runnit till, lite iaf!

De målen som inte ammas får han ersättning, och sen pumpar jag för att stimulera. Jag får inte ut mycket, men jag får ut lika mycket nu på ett bröst på kortare tid än jag fick på båda brösten på eb halvtimme, så det finns ju mjölk!

Så- så länge det finns mjölk och han vill amma ibland så får han det! och resten pumpar jag ut!

Han sover fantastiskt bra iaf! och det är guldvärt.

Förutom alla ovanstående tankar så mår jag bättre för varje dag. Men jag är trött och ibland blir jag helt svimfärdig. Hoppas mitt järnvärde stiger snabbt.

Jag är iaf lyckligt lottad som har fått ärats med två fantastiska barn och en underbar man!

Ctgn inkopplad... klockan är 05 och det är det 30 juni



Lustgas is tha shit, även om det tog tid innan dom kopplade in den



1719 kom han till världen! fort gick det. 3 krystvärkar o 6 minuter!




"varför ser du så förvånad ut pappa?"


Sötaste killen i stan

 
Snabbaste bantningen ever! 12 timmar och -10 kg!




SUPERSTOLT storasyster


Första natten i egna sängen! Gick bra. Somnade kl 23 o sov till 0315, åt o somnade om o sov till 0730!


morgonmys



Bebis Malmborg-nappen gillades!



Vagnpremiär!



Overkligt men sant! För tre år sedan var det Freja som låg i vagnen, nu är det hon som kör den!

AMY FLORÉN

4300 gram och 53 cm gissade hon, en felmarginal på 5 gram.
Hon var även närmst på ankomstdagen med gissning på den 24 juni.

Grattis vännen!
Jag ska komma på en bra present!

Den 29 juni kl 1200 hade vi en tid på prenatal för överburenhetskontroll, 42+0.

Det blev inte riktigt så som vi hade hoppats det besöket, det var rörigt och det uppstod en del onödig irritation. När vi kom dit blev jag kopplad till en ctg, kollade mitt blodtryck och sen därefter var det ultraljud för kontroll av fosterläge, blodflöde i navelsträngen och mängden fostervatten. Men det var här det brast.

Prenatal ringde gång på gång upp till ultraljudsavdelningen för att höra om dom kunde skicka upp mig, ingen svarade. Efter 40 minuter fick dom tag på en sköterska där uppe och vi fick åka upp. När vi stiger in genom dörrarna till avdelningen möts vi av en sköterska som meddelar ”jag har konsulterat läkaren, och han har kommit fram till att du behöver inte undersökas, utan du kan komma tillbaka på den tiden som du har fått imorgon!” SAY WHAT? För det första har jag inte fått någon ny tid för morgondagen, och vadå inte behöva undersöka mig? Jag blev vansinnig och frågade om dom hade synska läkare på avdelningen? Sköterskan tyckte givetvis att min upprördhet blev jobbig som satte oss i ”frysboxen” (ett icke färdig inrett rum där det stod två stolar) och lovade att återkomma när hon pratat med läkaren. Efter 20 min återkommer hon med infon ”Det har blivit ett missförstånd, ni ska undersökas av läkaren nere på prenatal, inte här.” Så blev vi nedskickade igen. Läkaren på prenatal var lite upptagen så vi fick vänta en stund. När han kom så var han hur trevlig som helst och sa till en av sköterskorna ”Har ni en säng som vi kan använda, det hade underlättat!” (detta sa han utan vetskapen om att vi hörde det) Jag började asgarva, så när jag runda hörnet och mötte honom sa jag ”jag är inte så knysslig, jag kan lägga mig här i korridoren på golvet, så länge nån bara undersöker mig så är jag nöjd!”

Ultraljudundersökningen visade på att det fanns gott om fostervatten, lillkillen låg med huvudet långt ner och flödet i navelsträngen var perfekt. Han gjorde en vaginalundersökning och konstaterade att slemproppen börjat lossna, att jag var öppen 3-4 cm och att livmodertappen var halvmjuk. Han skickade hem mig med orden: du lär inte behöva bli igångsatt, jag tror det tar fart inom väldigt kort tid.

Sköna och tröstande ord att åka hem med, detta och en ny tid den 1 juli kl 1200 för att i så fall ta beslut om en eventuell igångsättning om inget hänt självmant innan dess.

På kvällen den 29 juni  började jag klocka värkar. 2230 kom första riktiga värken, och vid midnatt ringde vi till min svärmor och bad henne komma då hon skulle agera barnvakt till dottern. När hon kom vid 0030 så begav jag och mannen oss ut på en liten promenad runt kvarterett, då passade jag även på att ringa in till förlossningen för att fråga hur läget såg ut. Fick beskedet att jag inte behövde bry mig om ur långa värkarna var, hur långt det var i mellan dom osv utan jag var välkommen in så fort det börja kännas obekvämt. Kändes skönt att höra. Väl hemma igen från promenad gick vi och la oss, jag med min telefon och värkappen i högsta hugg, klockade värkar med 3-13 minuters mellanrum, som varade mellan 20-60 sekunder, men det var fortfarande helt okej i styrka så jag andades lätt igenom dem. Somnade till mellan 0130-0300, då hade värkarna fått en annan intensitet. Jag härdade ut en timme till sedan väckte jag mannen. I bilen på väg till förlossningen ringde jag och meddelade att vi var på väg. Klockan 0440 blev vi inskrivna och en kontroll gjordes, och det som jag tidigare befarat blev ett faktum, jag hade inte öppnat mig en millimeter sedan den vaginala undersökningen på prenatal dagen innan, fortfarande öppen 3 cm och livmodertappen var inte helt bort. Det diskuterades flitigt fram och tillbaka vad som skulle göras, en läkare av en något rabiat karaktär kom in och ville undersöka mig, och bokstavligt talat våldtog mig med sin hand då hon gav mig en hinnsvepning som mest kändes som ett övergrepp. Efter detta ville hon skicka hem mig med sömntabeller så jag kunde vila hemma och sedan få en återtid på eftermiddagen istället, för dom började få platsbrist (!!!!!!).  Barnmorskan meddelade mig senare att det diskuterade om dom skulle ta hål på hinnorna iaf men att detta skulle göra kl 9 om inget hade hänt till dess.

Klockan blev 0930 och ingen verkade kunna ta ett beslut, fortfarande inget besked om vad som planerades att göras, ingen smärtlindring och lagom otålig.

Då kom barnmorskan in och gav mig petidin, jag frågade vad som hände nu och fick till svar av en leendes  att jag fick stanna för nu kunde dom inte flytta på mig iom att jag fått petidinet. Vilket underbar bm. Hon tykte också att läkarens argumenterande var hlt galet och beslöt själv att ge mig petidinet! Tack.

Så från kl 10-1330 låg jag i sängen som i en dimma, suckade igenom värkarna som tätnade och låg nu på 5 min mellanrum. Klockan 14 blev det en ny undersökning, och hallelulja nu var ag öppen 5 cm med vattnet hade inte gått, hinnorna bara bågnade! Klockan 15 tog dom hål på hinnorna och värkarna tilltog dramattiskt! Frågade efter lustgasen men allting dröjde och jag fick andas igenom värkarna, vilket jag klarade bra, precis som jag gjort de först 5 timmarna innan petidinet. 1530 fick jag lustgasen. Satt grensle över en stol och kände mig väldigt lugn. Plötsligt kom barnmorskan in och ville at jag skulle duscha. Varför fattade jag inte,  och jag hade verkligen ingen lust, men hade bestämt mig för att lyssna på kroppens egna signaler samt att lyssna på råden jag fick av personalen. Sagt och gjort, 1630 stod jag i duschen, utan smärtlindring, värkarna tätnade ytterligare och jag fick nästan panik av att andas igenom dessa värkar. Klockan 1650 sa jag till Johan att ringa på personalen får jag klarade inte mer. Reste mig och det kom en värk, kände mig helt paralyserad, kunde inte torka mig, röra mig, än mindre gå från badrummet in till sängen. Undersköterskan kom in och hjälpte mig att torka mig. Då sa jag till henne att det tryckte på som fan, och fick till svar att det lät inte så. Snabbt in till sängen, lustgasen, en värk, ett avgrundsvrål och kommentaren NU LÅTET DET SOM OM DET ÄR PÅ GÅNG! Dom kastade upp mig i sängen, en värk till, huvudet ute, paus, en värk och VÄLKOMMEN TILL VÄRLDEN VIKTOR!                      

Tre krystvärkar och 6 minuter tog det när han väl bestämde sig för att titta ut!

Sen blev det lite för dramatiskt för min smak. Moderkakan kom ut utan problem och allt verkade bra. Viktor låg på min mage och hade redan tagit världens sug om bröstet och verkade nöjd med livet. Då känner jag hur det börjar rinna ur mitt underliv och jag tänkte ”men jag kan väl inte ha mer fostervatten i mig efter att både unge och moderkaka är ute”. PANG! Dörren slogs upp, in rusar två personal och en läkare till. Dom trycker på min mage, sticker mig i båda händerna, köttar in en spruta i låret med morfin på mig, läkaren säger: ”Förlåt men jag vet att det gör ont men jag måste göra detta!”

Dom trycker och trycker på min mage och det fortsätter bara att blöda från mitt underliv. Jag fick panik och frågade vad som hände. Dom berättade att jag inte slutade blöda, att det var livmodertappen som blödde. Det enda jag fick fram var: ni får inte söva mig, då vaknar jag inte igen!

Det är nämligen min största skräck, att bli sövd och opererad. Som tur var slutade det blöda. Men det var på håret ifrån mitt skräckscenarie. Vid nåt tillfälle vände jag huvudet och kollade på vagnen sidanom mig och fick se två liters kannor fyllda till bredden med blod, lakan, handdukar och papper fyllda med blod. MITT BLOD! Jag tappade över två liter!

Men det slutade som sagt, och lugnet la sig. Var 30 min kom barnmorskan in och tryckte på min mage. Efter 1½ timme bad bm mig att gå på toaletten, fick hjälp upp ur sängen och in på toaletten. Satt där i 20 min, kände mig kissig men kunde inte kissa. Till sist gav jag upp, reste mig och ropade på Johan att larma! Två hundradelar senare svimmade jag och det rusar in tre personal med rullstol på toaletten, och Johan fattade ingenting. Upp i sängen och så kopplades det dropp till mig.

Det blev personalbyte och jag sa hejdå till min barnmorska och undersköterska! Vilka fantastiska kvinnor. Undersköterskan Åsa var helt underbar, blev kär i henne!

Nattpersonalen kom och det första dom gjorde var att tömma min blåsa. Ett ingrepp som faktiskt var mer skönt än läskigt! Vid 2130 kom dom inrullandes med sängen från bb till mig, hjälpte mig över i den sängen och sen körde dom mig in till bb-avdelningen. Johan stannade med mig en timme sen åkte han hem till sin mamma och vår dotter. Jag var i goda händer.

Även om det var blev ett dramatiskt slut och en rabiat läkare i början så blev förlossningen bra och jag fick ju min belöning, en liten guldgosse, 4295 gram och 53 cm lång!