Helvetes jävla skit!
Så skulle man kunna uttrycka det lite fint!
sedan två veckor tillbaka har jag börjat få ont i min svanskota..... det har bara blivit värre och värre.
värst är det under dagarna på jobb då jag sitter och står mycket. När jag har vilat, badat varmt, använt tensen eller legat med vetekudden så släpper det, för stunden!
Kontaktade min barnmorska och var där igår!
fick lyssna på bebisen <3 Hjärtslagen låg på 155, tuffade på fint!
Järnvärdet var toppen, 138, så jag behöver inte äta niferexen :) Toppen!
Blodtrycket var exemplariskt 105/70
däremot var inte min svanskota så bra. Och dessvärre har Curakliniken inga sjukgymnaster kopplade till sig.
Blev rekommenderad att kontakta vårdcentralen.
Så jag ringde vårdcentralen, och efter 30 minuters väntekö fick jag tillslut svaret: Sjukgymnasten har en TELEFONTID på torsdag kl 1130. WHAT THE FUCK??? Och då får jag kanske en tid tidigast nästa vecka, OM jag har tur.
Har försökt få tag på en annan sjukgymnast, har ringt runt och lyckades hitta en sjukgymnast i närheten av oss, fick en tid på måndag kl 0830.
Men måndag kändes ju lite surt och lite långt borta... så jag fortsatte ringa runder.
Ringde till Kvinnokliniken i Malmö i hopp om att komma till där, men det gick inte. För det har landstinget ändrat på. Så icke sa nicke.
Fick senare tipset om att kontakta en sjukgymnast som höll till på friskis och svettis i närheten av oss, och vet ni, hon kunde ta emot mig... så på fredag kl 14 fick jag en tid hon henne.
Fem samtal till och jag kanske har en tid på torsdag ;)
Skämt å sido... jag har GALET ont! det gjorde så ont idag att jag faktiskt gick hem från jobb efter lunch. När jag kom hem la jag mig ner i min säng och grät... på riktigt.
Känner mig helt jäkla värdelös. Känns som att folk inte tror på en, som om man fejkar sin smärta.
vill verkligen inte bli sjukskriven, lägger verkligen all mitt hopp vid att sjukgymnasten kan hjälpa mig och att jag får bukt med problemet.
För förövrigt mår jag ju tipptopp.
Det som retar mig är att om jag ger allt på jobb så orkar jag ju ingenting när jag sen kommer hem :(
Håll tummarna för att jag ska bli bra!
Känner igen det där med att ingen tror på en.. Jag fick höra på mitt jobb när jag fick konstaterad foglossning (redan i vecka 15, men hade problem innan dess också) att det kunde man väl inte få så tidigt etc.. De hade inte hört talas om att man kunde få foglossning så tidigt, så varför skulle jag bli tagen på allvar.. Känns ju kul att höra när man gråter av smärta.. not
Ta hand om dig tjejen! Och det skulle vara skoj att ses när vi sen båda är föräldralediga!
