Rapport från ultraljudet
Idag var det då äntligen dags för ultraljud nummer tre.
Jag har ju hela tiden velat ta reda på könet på bebisen. Mest för att jag vill veta, inte för att det spelar någon som helst roll.
Men mannen har ju tvärvägrat. Men efter lite blinkande med ögonen och tjatande gav han med sig. "Om det betyder så mycket för dig, så fråga då!" :)
Wiiiii.... tänkte jag och skuttade av glädje!
Kom in i undersökningsrummet, fylld av glädje.
Jodå där var fortfarande någon kvar där inne i magen. Hjärtat tickade på.... hjärnan var som den skulle...måtten var som det skulle.... men tror ni att den lill* busen ville flytta sig från sitt läge, nope ryggen emot, benen i kors och händerna för.
Barnmorskan puffade och puffade..... jag försökte hålla mig för skratt. Till sist vände liten sig, men icke att h*n skulle flytta bort händerna Min ultraljudsbarnmorska som tillhör en av de främsta i Sverige är oerhört skicklig... hon bara skratta och sa: Ni får gissa, ni har 50% chans att gissa rätt ;)
Hon vågade inte ens gissa... för som sagt hon är MYCKET skicklig. Men vi får väl vänta till nästa ultraljud då.... som är i slutet på april.
Såhär ser liten ut iaf:
Fast då var det väl inte meningen att ni ska veta det ;)
Det är ju så typiskt när du äntligen lyckas få din man att gå med på att kolla könet! En envis liten sak..men det är bra. Egen vilja redan från start.
Tack för tipset! Så fort jag får tillbaka min telefon från 3 så ska jag ladda ner programmet =)
