Livets Lilla Goda

Igår fick jag ett erbjudande som satte mina tankar och känslor i rullning!

Jag har en katt som heter Gucci, hon blir 9 år den 11 juni.
Hon har varit min bästa vän från dag 1, hon valde mig!
Hon och hennes bror satt i en korg, var de enda två röda katterna i den kullen, och jag ville gärna ha en röd katt.
Jag satte mig ner sidanom korgen och då klev Gucci upp i mitt knä och jag lutade mig fram över henne och hon slickade mig på näsan!

Sedan den dagen har hon varit vid min sidan nästa hela tiden!

När jag varit ledsen har hon legat tryggt vid min sida!

Varför funderar jag överhuvudtaget på att skaffa ett nytt hem åt henne undrar du då kanske?!

Det började när jag var gravid med Freja, då blev Gucci jättesvartsjuk!
Hon låg på min mage och blev jättesur när Freja började sparka där inne då hon låg på mig.
När Freja föddes sprang hon och gömde sig och visade sig inte på flera dagar.

När vi flyttade från lägenheten till huset, ca 1 år efter första humörförändringen blev hon så nervös av alla flyttlådor, stök och bök att hon började kissa blod! Detta fick hon medicinskhjälp för, såklart!

När vi väl kommit på plats i huset så fick hon ännu en attack av urinvägsinfektion, mer medicin och dessutom fick vi hålla henne inlåst på toaletten för att hon fixade inte att ha ett sånt stort hus att "styra över". Fick köpa en sån makapär man sätter i eluttaget som utsöndrar nåt lugnande hormon. Det hjälpte!

Detta var 2009, hösten! Sen gick det 1½ år typ utan problem... sen blev jag gravid med Viktor i september 2010 och då börjades det igen.... urinvägsinfektion och svartsjuka :/

Och sedan Viktor föddes har hon haft urinvägsinfektion och kissat blod fyra gånger! :( Har såklart medicinerat henne och pratat med veterinären. Men veterinären säger bara att hon är en nervös katt som reagerar hårt på förändringar.

Men när Viktor föddes började hon med något nytt för att visa sitt misnöje med att behöva dela min uppmärksamhet med två andra, hon började klösa på våra skinnstolar i vardagsrummet! Inte när vi inte var hemma utan när vi var borta. En dag hade hon rivit i sönder dom totalt :/

Nu tänker jag då att hon kanske har det bättre någon annanstans, eftersom hon är nervöst lagd, och här är allt annat än lugnt nu med en plöjandes Viktor!

Men sen slåss jag såklart av tanken att jag vill lämna bort henne för att det hade varit bekvämt, men så gör man inte... man tar ansvar för de djur man har skaffat, detta borde jag ju ha tänkt på när jag skaffade henne! Hon är MIN katt, och mitt ansvar. Det är inte så att jag eller någon i familjen är allergisk mot henne, för då hade det ju inte varit så svårt att välja om hon skulle flytta eller inte.

Jag smsa och rådfråga ett par vänner vars åsikt jag bryr mig om, för att höra vad dom tyckte om saken. Och jag fick de svaren jag hade förväntat mig.

Men igårkväll började jag gråta... stortjuta.... Jag kan bara inte lämna bort henne... det gör inte... det är fysiskt omöjligt.. det gör ont i hela mig!

Därför ringde jag veterinären imorse för att rådfråga och fick kloka svar. Gucci må vara stressad nu när det är full aktivitet här hemma hela dagarna, men det går ju snart över. Dels för att det snart är sommar och man spenderar mer och mer tid utomhus, och sen till hösten börjar jag ju jobba igen och båda barnen är på dagis vilket innebär att Gucci får mer ensamtid hemma i lugn och ro!

Sen anses hon faktiskt som gammal... hon är trots allt 9 år och kan såklart leva lika länge till! Men som veterinären frågade: Gillar hon barnen?

och svaret är JA.... Hon gillar Freja och Viktor. Hon sover mer än gärna i Frejas säng när Freja är på sitt rum och leker. Hon är nyfiken och vill vara med. Hon kommer till Viktors rum när vi är där och leker... och hon sitter gärna i fönsterkarmen på hans rum och iaktar var vi hittar på. Hon har aldrig gjort barnen illa. Visst händer det att hon fräser och slår med tassen mot dom, men hon måste ju få försvara sig från deras attacker!

SÅ därför har jag idag beslutat att jag ska göra en del ändringar här hemma, och anpassa mitt tänk och sätt att vara mot Gucci, och se på henne som en katt som åldrats och inte begära mer av henne än vad hon är kapabel till.

Jag har idag beställt en matta, som man lägger framför lådan, så att sanden stannar där, förhoppningsvis!

Sen har jag beställt specialfoder som är för steriliserade katter mellan 7-12 år. Och även blivit informerad att hon, då hon väger lite för mkt, endast ska äta 75 gram mat om dagen. Och att jag helt enkelt ska ger henne maten en gång om dagen! Men att hon alltid ska ha vatten. Dyr mat, men det är ju billigare att ge henne dyr mat än att behöva ta en sjuk katt till veterinären.


Måste även försöka få henne att röra sig mer.... leka med henne, aktivera henne. Precis som en gammal människa behöver hon rörelse för att mage och tarmar ska fungera. Och sen även ge henne en varm och mysig plats att sova på, då katter på ålderns höst precis som äldre människor blir lite stelare i lederna... så jag får väl införskaffa en vetekudde till henne också ;)

Mina tårar igår var svaret på att det inte var rätt att lämna bort henne... det är absolut sista åtgärden... jag måste pröva ALLT annat innan för att jag ska kunna lämna henne ifrån mig.

Hon är MIN kattafan! På ont och gott!