När mänskligheten hinner ifatt- och springer förbi!
Min vän Johanna skrev om en intressant sak i sin blogg
"Det jag funderat mest på är om amning även kan ses som symboliskt för något större, vår (västvärldens utveckling)? Jag anser oss vara biologiska varelser och precis som djuren har naturen försett oss med drifter e t c, likaså skapt oss att kunna föda barn och mata dem. Självklart misslyckas naturen ibland och det funkar inte riktigt som det ska. Men hur kan det vara så “vanligt” att kvinnor inte har mjölk så det räcker? Och varför tycker vissa att det känns så “fel” att amma? För att gardera mig vill jag fastslå att alla enligt mig får göra hur de vill och jag förstår att alla har sina väldigt personliga anledningar till att välja som de gör men det jag funderar över är om det är en trend/utveckling och mot vad i så fall? Och vad är det som får oss att välja det vi gör i fråga om amning?"
Det är en mycket intressant frågeställnigng som hon belyser som fick genusvetaren i mig att fullständigt gå i spinn.
Jag tror också att mänskligheten är påväg på fel håll i visa avseenden.
Vi går mer och mer ifrån det normala för att kunna få vara individer. För att ha rätt till vår egen kropp. Och när jag skiver "vår kropp" så är det kvinnokroppen jag syftar på.
Samhället har numera värderingar som gör att kvinnor väljer bort det naturliga, som i det här fallet, att amma, för att inte bara vara mamma utan även en sexuell varelse och bästa kompisen som går på krogen.
Man väljer bort amningen för att denna i mångt och mycket tar tid från kvinnan, tid som man, av egoistiska skäl ( enligt mig) hellre lägger på något annat.
Anledningen till att man gör detta är för att man kan!
Hade det inte funnits alternativ till amningen så hade alla kvinnor iaf till 99% kunnat amma sina barn tills den dagen de var redo för fastföda! Det är min fulla övertygelse.
Visst ska vi i västvärlden vara tacksamma över den rikedom vi lever i. Att vi lever i en värld där det faktiskt finns alternativ. Där det till och med finns överflöd!
Jag tror att amningsfrågan att amma eller inte amma också har blivit en fråga om mannens medverkan i barnets liv. Jag säger inte att barn som ammas inte har kontakt med sin pappa, MEN jag tror att icke amning kan grunda sig i den här jämnställdhetshysterin som råder.
Att ge ersättning kan båda föräldrarna göra, att amma kan endast kvinnan göra.
Tycker dock det är ett privilegium att kunna amma sitt barn, och kan man (och vill man) så ska man absolut göra det, det är ju fantastiskt på alla sätt o vis att man kan föda sina barn med egenproducerad mjölk!
Som jag tidigare har sagt så skulle jag vilja forska vidare i ämnet föräldraskapet och dess förändringar.
Förr var det ju inget snack om saken, kvinnan var hemma och skötte hemmet och barnen, mannen jobbade och stod för försörjningen. Riktigt så långt tillbaka behöver vi inte gå så att vi utesluter varandra från de olika arbetssysslorna, men det finns ju en anledning till att vi är bra på olika saker, det kallas biologi!
Kvinnor kan bli gravida, föda barn och amma, för det är så vi är skapta.... Män kan det inte. Därför är kvinnan mer ämnad att ta hand om barnet också, eftersom det är kvinnan som från första sekund tagit hand om livet innan det ens blev en bebis.
Hårddraget så hade barn utan mamma dött om ersättning inte funnits. I vissa fall hade barnet kunnat överleva om någon annan mamma kunde donerat mjölk/ammat detta barn. Och det var precis så man gjorde förr, för det fanns inga alternativ.
Det är ju inte mer konstigt än det som sker bland djuren. Starkast överlever!
Men mänskligheten har liksom hunnit ifatt sig själv, och sprungit förbi!
Jag försökte amma Viktor, men det funkade inte. Varför funkade det inte? För att jag inte ville? Orkade inte? Tyckte det var för ansträngande? för att jag inte behövde?
Säkerligen en kombination av alltsammans. de första dagarna på BB när vi levde i vår egna lilla värld så funkade amningen. Men i samma stund som verkligheten hann i fatt oss så funkade det inte för oss längre. Kanske för att man har för höga krav på sig själv. För att man var för trött. För att man som kvinna tillåtit sig att få vara individ med egen beslutsfattning. Egoistiska skäl? Ja säkerligen. För jag vet att mitt barn överlever utan bröstmjölk om jag inte vill amma. Om jag är bombsäker på att jag vänt ut och in på mig själv för att få amningen att fungera om det inte funnits ersättning- ABSOLUT! Utan det minsta tvekan!
Jag tyckte det kändes obehagligt! Bröst har under hela mitt vuxna liv varit en sak som har med sexighet, kvinnlighet och sex att göra. Plötsligt skulle en bebis suga på samma bröst som annars smeks för att göra mig upphetsad. Nä, det kanske låter sjukt att tänka så men för mig var inte mina bröst en matmaskin.
Att jag dessutom skulle vara bunden vid mitt barn och hem dygnet runt för att stå till tjänst som mjölkkossa var inget jag kände för efter 9 månaders graviditet.
Så jag ger flaska. Jag är glad, Movits är glad och min sambo är glad och delaktig. Många tjejer som jag känner som har helammat har haft killar som känt sig jävligt utanför eftersom mamman gjort "allt" själv.
Jag är glad att jag inte ammar!
Jag är så glad att jag ammar o att det funkar, men det var absolut ingen dans på rosor första månaden. Det gjorde så ont o jag fasade för nästa amningstillfälle.. men jag ville bita ihop för mitt barns skull, för att jag vet att han skulle få i sig allt bra som finns i bröstmjölk. Jag vill helt enkelt ge mitt barn den bästa starten i livet! Visst det blir mer sömnlösa nätter o han äter något oftare, o det är inte heller det lättaste att ta sig någonstans, men vet ju att jag kommer få tillbaka det med ett barn som förmodligen inte är allergiskt o har ett bra immunförsvar.. enligt min mening är det själviskt att inte amma, om man kan o står ut de förskta veckorna. Men vill också absolut påpeka att jag dömmer inte de som valt att ge ersättning, kan verkligen förstå att det är så mycket lättare. Tex igår var jag borta halva dagen o min man gav min son urpumpad mjölk. Men det hjälpte inte mig, det var ju jag som fick springa till toaletten o försöka handmjölka ur stup i kvarten för att inte få mjölkstockning. Men jag är glad. Om mina blivande osexiga taxöron till bröst har gett min son den bästa starten i hans liv så är det värd allt! hehe finns ju ngra kliniker som kan fixa sånt om jag känner min för osexig:)
Jag skulle nog kunna ha kämpat lite extra med min amning, men jag HATADE att behöva vara orolig när jag var ute att Agnes (eller Julle) skulle vilja ha mat. Nu kan jag bara ha med mig varmvatten och ersättning, blir hon hungrig sätter jag mig någonstans och ger henne flaskan..perfekt! =)
Det där med amning var aldrig min grej. =)
