Livets Lilla Goda

Igår satt jag och tittade på "En unge i minuten" precis som jag gör varje måndag.
Men igår blev jag lite "sur". Jag vet inte om serien lyckas hitta de där ytterligheterna och sedan visar dom eller om jag bara hade en jäkligt lååååååååååååååååååååååång förlossning?



Alla i serien verkar föda sina barn på två krystvärkar och inom 5 timmar från inskrivning!

Förra veckan igen var det en tjej som frågade: Hur krystar man?
Barnmorskan svarade henne: Stäng munnen och tryck på allt du kan!
Två krystvärkar senare *plopp* så var ungen ute.

Första barnet!

Igår, en liten tjej som väntade sitt tredje barn, 3 timmar efter inskrivning, något kämpiga timmar dock..... Men barnmorskan säger: Klockan är nu 1410, jag tror att bebisen är här innan 1430. EN krystvärk senare *plopp* ungen ute.

Sen var det då den andra tjejen i gårdagens avsnitt. Hon hade det rätt kämpigt, och förtjänade snabbheten när krystvärkarna väl började, då hon blev igångsatt. MEN kl 14 var hon knappt öppen 3 cm, kl 17 ringer hon på barnmorskan och säger: Det trycker på som fan, det känns som något är påväg ut.
Barnmorskan hjälper henne av med trosorna och säger: OJ då, här är det fullt öppet och huvudet står här nere och trycker. Vid nästa värk kan du krysta. Behöver jag ens säga det? Jodå, två krystvärkar...*plopp* ungen ute!

Jag vet att alla kvinnor är olika, men det är fan orättvisst.....

Varför vill jag då stämma TV4?
För att jag vill också ha en sådan tv-förlossning!

När dottern föddes så tog det 28 timmar! TJUGOÅTTA TIMMAR!!!!!!!

Den 1 juni 2008 vaknade jag kl 0600 av att jag hade en deluxe sammandragning, det kändes som jag hade håll. Denna sammandragning släppte aldrig. Jag överdriver inte! Det kändes som om jag inte fick luft, tålamodet började tryta och det gjorde väldigt ont. Kl 1500 samma dag ringde jag till förlossningen och fick svaret: Antingen så tar det sig och då ses vi snart, eller så klingar det av! Men en sak är säkert, nu är det iaf på gång.

Jo jag tackar! 1 juni.... 4 dagar över tiden.

Sammandragningen varken klingade av eller ändrade form. Jag gick och la mig kl 20 den kvällen, efter 14 timmar med ett konstant tryck på magen.

Den 2 juni vaknade jag klockan 0300 med värkar. HURRA!!!!! Jag studsade upp ur sängen (ja så mkt som en höggravid blåval nu kan studsa). Satte mig i vardagsrummet och slog på datorn. Knappade mig in på www.varktimer.se och började klocka värkarna. Och det var riktigt kul. Jag minns att jag tänkte: Idag ska jag föda barn!



Mannen steg upp vid 0700, jag hade inte väckt honom. Han kom ut i hallen och tittade på mig, frågade: vad gör du? När jag svarade att jag klockade värkar trodde han att jag skämtade. Men så var det inte. Jag hade då, efter 4 timmar 5-7 minuter mellan värkarna, dom höll i sig 10-40 sekunder per värk. Mannen bestämde sig för att stanna hemma. Vattnet hade inte gått, men värkarna höll sig. Jag ringde till förlossningen vid 12-tiden, då hade jag haft värkar i 11 timmar. Klockan 13 kom vi in till förlossningen för en undersökning och ni behöver inte bli förvånade när jag berättar att mina värkar avtog HELT när jag satte mig i bilen påväg in till förlossningen. Det visade sig, vilket jag också befarade, att jag inte var öppen mer än 2 cm, slemproppen hade gått, men plöstligt var det 10-20 minuter mellan värkarna, och dom höll i sig max 10 sekunder. Jag fick en hinnsvepning och blev hemskickad.

Så fort jag kom ut till bilen igen så kom värkarna tillbaka. 4 minuter i mellan! Och det började göra rejält ont. Vi åkte hem till Johans mamma.

Där hemma satt jag och andades och försökte härda ut. kl 17 ringde jag till förlossningen igen och meddelade att jag hade 4 min mellan värkarna och dom höll i sig minst 1 minut varje gång, och hade haft det så sedan kl 15. Barnmorskan jag pratade med sa till mig att jag skulle ta två alvedon och gå och lägga mig.
Behöver jag säga att jag fick ett MEGAUTBROTT då. Jag vrålade henne i örat: TVÅ ALVEDON OCH GÅ OCH LÄGGA MIG, DET ÄR FAN SVARET PÅ ALLT INOM DEN HÄR JÄVLA SJUKVÅRDEN. JAG SKA FAN INTE SOVA, JAG SKA FÖDA BARN. OCH JAG KOMMER IN  NU. HEJ!



Jag lugnade ner mig efter utbrottet, egentligen inte konstigt att man började tappa tålamodet.... Det hade nu gått 37 timmar sedan sammandragningen började. Vi stannade kvar en stund hos svärmor iaf. Åkte till Mc D och köpte mat, åt lite och sedan åkte vi in till förlossningen. kl 1935 blev vi inskrivna. När barnmorskan undersökte mig var jag öppen 3 cm. TRE CENTIMETER!  Förstår ni..... på totalt 16,5 timmar hade jag öppnat mig TRE centimeter. *megasuck* Barnmorskan ville skicka hem mig, men jag fick stanna kvar för jag var helt utmattad.

Men ingenting hände, värkarna höll sig kvar dock! alltid något.
Det är det här jag menar...... Jag vill stämma tv4 för att dom berättar inte om kvinnorna i serien har kämpat lika långt hemma som jag gjorde eller om dom bara kommer in vårfräscha och pigga, krystar två gånger o så är ungen ute!!!!

INGENTING hände..... jag och min bästa vän, lustgasen höll ihopa och det funkade bra för mig. Men vattnet hade inte gått och jag öppnade mig alldeles för långsamt. Klockan 23 var jag öppen 6 cm. 20 timmar..... 6 cm.... *suck*




Klockan 0100 stack barnmorskan hål på hinnorna och vattnet gick.... men inte fasiken tog det fart för det...
Klockan 0300, alltså 24 timmar efter att första värken kom ville jag gå hem! Sa till mannen: Nu skiter jag i det här, jag vill gå hem nu, ungjävlen kommer ju inte ut!

Då ringde mannen på barnmorskan som beslöt sig för att ge mig petidin. Jag tvärslocknade. Vilket jag behövde. Hade ju inte sovit särskilt mkt sedan den 1 juni. Jag sov i nästan tre timmar, vaknade kl 0600, 48 timmar efter att sammandragningen började, 27 timmar från första värken, av krystvärkar! Men inte var det två krystningar och *plopp* Nej då...... 46 minuter tog det! Sen tittade hon ut, världens finaste lilla loppa!

4070 gram och 50 cm!



Men ni kanske förstår varför jag kommer stämma tv4 om inte nästa förlossning blir *andas andas andas* *plopp* ungen ute den här gången ;)