Märklig tanke/känsla!
Jag längtar så galet mycket tilld en 26 april, då vi ska på vårt sista ultraljud. Detta för att jag så innerligt vill veta vem som bor i magen.
Jag är nästintill 100% säker på att det är en flicka. Dottern kallar bebisen för Alma, och är övertygad om att det är en lillasyster. Mannen tror också på ännu en dotter.
DETTA skrämmer mig..... Tänk OM det är en pojke!
Ni tycker säkert jag är knäpp... det är okej.
När jag väntade dottern var jag övertygad från vecka 9-37 att det var en pojke jag väntade. Allting annat var uteslutet. Jag var en pojkmamma. Inte kunde jag uppfostra en dotter.
NU känner jag precis tvärtom, en mycket märklig känsla.
Det som även har gjort att jag nästan önskar mig en dotter till är alla fina, underbara flickkläder som vi har här hemma. Det känns så "onödigt" om vi inte får användning av dessa igen.
Men sen önskar vi såklart oss egentligen bara ett friskt barn, kön spelar inte så stor roll..... Men det känns som om jag kommer falla i chock om det blir en pojke. Pojkar är inte överrepresenterade i vår släkt/familj, det är lite därför jag tänker att det är en flicka till.....
Det är också därför jag vill veta, för om det är en pojke som bor i magen så måste jag börja bearbeta detta, och dottern! :)
Knäpp...jajamensan!
