Det krävs inte mycket...
...för att Fru Malmborg ska flåsa som en trött 90-åring efter ett maraton!
Herregud!
Onsdagar är verkligen tröttisdagar. Morgonens vattengympapass tar sannerligen ALL must ur en.
Idag åkte jag direkt hem efter passet, var hemma vid 11, åt lunch och tvärdäckade och sov till 1345.
cyklade och hämta dottern på dagis och sedna dess har jag inte gjort många knop här hemma.
Har lagat middag och vikt tvätt, det är allt jag har gjort idag.
Är helt slut. Trött i precis varenda muskel i hela kroppen.
Men som jag sa till mannen min, jag har ju trots allt semester fram till den 6 maj, så att jag en dag i veckan inte gör många knop här hemma det får han acceptera ;)
Bebisen ligger väldigt långt nere känns det som. Ibland när jag rör mig, speciellt när jag går i trappen här hemma så känns det som om bebisen är halvvägs ute. Trycker väldigt mycket nedåt redan... är inte det väldigt tidigt?
går in i vecka 32 idag.... Kan inte minnas att jag SÅHÄR tidigt kände tryck nedåt. Verkar dessutom som om bebisen vänt dig och ligger med huvudet nedåt, för numera känner jag sparkar upp mot revbenen hela tiden, samt att det som känns i nedredelen av magen mest är fladder av dragande händer typ.
Hmm.... 13 dagar kvar tills vi ska på det sista ultraljudet, så det blir inte förens den jag får reda på om liten ligger så som jag tror. Nästa BM-besök är ju inte förens om en månad... den 13 maj! Det är långt mellan gångerna när man är omföderska.
Nu ska jag iaf lägga mig i soffan och dö... för jag är helt slut!
Dessvärre är mannen på styrelsemöte och dottern verkar vara på ett sjuhelveteshumör och vill absolut inte sova och göra som jag säger till henne.
