Längtan efter att vara föräldraledig...

Idag är jag hemma med min dotter som fortfarande är krasslig.

IDag har jag städat som en toka.
Dammsugat hela soffan, både under och bakom ;)

Jag saknar att vara mammaledig. Saknar att spendera tid med mitt barn. Saknar att pyssla om vårt hem.
Dottern min älskar att vara i förskolan, och det förstår jag. Där är ju massa andra barn och det händer saker hela tiden. Tror det är bra för henne att vara i förskolan.

Men det var en härlig tid när jag gick hemma med henne.
Man kunde handla när man ville, man kunde tvätta när man ville, maten var alltid klar när mannen kom hem från jobbet, man kunde sova middag om natten varit tuff, man kunde gå ut och gå en runda närsomhelst det behaga. Man kunde följa tramsiga såpor på tvn. JAg bloggade flitigt och la upp bilder på bilddagboken i tid och otid.

Alla mina nufunna vänner med barn i samma ålder som min lilla tös var aktiva på forumet för maj och junibarn 2008 på alltforforaldrar.se. Idag är det knappt någon som skriver där... ingen har tid!

ALLA har återgått till vardagsstressen, till livspuzzlet.

Jag började jobba igen i augusti förra året efter att ha varit mammaledig med dottern i 15 månader.

Nu börjar jag verkligen längta tills jag är där igen. Jag tyckte inte att det var jobbigt att vara mammaledig... varken de många vakentimmarna eller barnskrik och lustiga rutiner gjorde mig obekrävm. Jag älskade varenda minut av det.

Jag hoppas innerligt att vi träffar rätt vid nästa ägglossning, så att vi kan få glädjas åt ännu ett junibarn.
Mitt jobb är säsongsbaserat så jag hoppas att jag i så fall får må tipptopp genom den framtida graviditeten, precis som min tidigare, och därmed också kunna jobba fram till 1 juni i så fall.

Sen ta semester i 5 veckor och börja ta föräldrapenningen först i juli. Det skulle innebära att jag skulle kunna få vara hemma med framtida tvåan och dottern till januari 2013.

Fattar ni vilken lycka :)

Men som sagt... först ska jag ju bli gravid!


Kommentarer
Postat av: villhabarn

oj, vad du planerar. Hoppas att det går vägen! jag själv är inte hemma-mamma-typen, efter 10 månader ungefär börjar jag klättra på väggarna och längtar efter att börja jobba. Tänk vad olika det kan vara..



kram

2010-09-09 @ 22:13:53
URL: http://www.minresatill3.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0