Livets Lilla Goda

Fotot ovan är taget av mig... det gula huset är det huset som Johan bodde i när vi träffades.
Det var här sagan om oss föddes. Det var här han satt första gången vi pratades vid på Spraydate. Det var här vi hamnade efter vår första dejt på Lilla Torg. Det var här jag sedan vaknade upp så många morgnar tills dess att vi flyttade ihop. Det var här sagen blev verklighet... på Saarisvägen!

Den 22 maj är det 8 år sedan vi träffades, och även om 8 år är lång tid så känns det som om vi har varit tillsammans alltid!

Satt och kollade igenom min mail nu på morgonen och klickade mig in i mappen "Johan" och där finns över 200 mail som vi skrivit till varandra.

Jag blev verkligen kär vid första ögonkastet. Det är märkligt hur livet löser sig.... vi var båda två sårade och kom från relationer som inte var bra för oss. Men jag kan inte förklara vad det var med Johan som gjorde att jag från först stund litade på honom till 100%.

Det var inte svårt alls att ta svåra beslut, att göra sånt som man annars drar sig för... Det var ingen lätt situation för nån av oss, men ändå var det det... för VI var så självklara.

Det kändes liksom bara RÄTT!

När jag läser mailen så ler jag... jättestort! För precis sådär som jag kände då... när jag skrev det första mailet till Johan, den 24 maj 2004... PRECIS så känner jag idag.

Då hade vi precis träffats, hade precis blivit pojkvän och flickvän.... hade vars en lägenhet, Johan jobbade på JME jag pluggade på MAH, vi hade ingen aning om vad livet hade att erbjuda oss.

Idag är vi gifta, har två barn, ett hus, en bil, han jobbar på Media Markt och jag på Scandic, och nu vet jag precis vad livet ha att ge mig - LYCKAN att få spendera varje dag med världens finaste tre människor <3

I ett av mailen hade jag skrivit en dikt till Johan:

Jag vill hålla av dig, utan att hålla fast dig.
Jag vill ha dig, utan att äga dig.
Jag vill älska dig, utan att göra om dig.
Jag vill vara nära dig, utan att kväva dig.
Jag vill ge dig kärlek, utan att ställa krav och villkor.
Jag vill ge mig åt dig, utan att ge upp mig.
Jag vill leva med dig, bredvid dig, utan att gå före,
utan att sacka efter.
Jag vill vara din människa på jorden

Och helt ärligt så kunde jag inte sagt det bättre idag än då!

I ett av mailen skrev jag till Johan: "Det finns många människor som har påverkat mig som person, men INGEN har
någonsin haft den effekten på mig som du har. Jag fullständigt tappar andan. Du är så otroligt fin som människa, och jag älskar sättet du är på!"

Och det gör han fortfarande.... gör så att jag tappar andan *fnissar*

Minns så väl hur lustigt jag tyckte att det var. Att man i flera år kan leva med en annan människa och verkligen tro att "det är såhär det ska vara" och så träffar man någon annan och så inser man "det är SÅHÄR det ska vara".

Från första stund kände jag mig trygg och bekväm med Johan. Jag kände mig och känner mig SÅ lycklig och harmonisk i hans sällskap.

Såklart att vi har stormiga diskussion och blir lite gapiga på varandra, visst händer det att man har så livliga diskussioner att man blir helt vansinnig! Men det är ingenting som bekymar mig. För jag diskuterar faktiskt bara med folk vars åsikt jag bryr mig om. Så att vi har stormiga diskussioner är för mig bara ett tecken på tillit och kärlek. JAg vågar blotta mig för Johan, jag vågar vara öppen och säga som jag tycker och känner. För jag älskar honom och för att jag litar på honom till 2000%.

Det är otroligt att vi träffades genom en dejtingsida, hade EN dejt på lilla torg och sedan var det vi!

Jag älskar dig Johan, jag älskar allt med dig!